Få saker i våra liv skruvar upp förväntningarna så mycket som resor. Vi planerar, längtar och drömmer.


Därför är resandet också upplagt för besvikelser. Finns det en gud som ombesörjer livets små motgångar, har han eller hon bollen på straffpunkten varenda gång vi drar utomlands.


Jag har med tiden blivit
en ganska kinkig resenär, bara att erkänna. Minsta brott mot det som utlovats kan göra mig besviken. Och, för att använda ett bra amerikanskt uttryck, har jag råkat ut för dealbreakers i massor – världen över.

 

Hotellet i Bratislava för några veckor sedan utlovade "possibility
of internet connection" på rummet. Formuleringen visade sig betyda en
ständigt upptagen pc i lobbyn. Solklar dealbreaker för en gäst som i
princip använder internet till allt utom matsmältningen.


En pool på ett bed&breakfast i Stellenbosch i Sydafrika
visade sig vara knappt större än en badbalja, trots att den på hemsidan
såg lätt majestätisk ut. Fotografen måste ha använt tidernas vidaste
vidvinkelobjektiv. Vi fick stå rakt upp och ner i poolbaljan, simtag
fanns inte plats för. Förvisso svalkande, men en uppenbar dealbreaker.


Balkongen på Skopelos, där jag skriver det här, skulle ha "sea
view". För mig betyder det obruten utsikt mot havet och horisonten.
Inte 75 procent skymmande takpannor och 25 procent hav. Dealbreaker,
helt klart.


Dessutom, och nu är vi inne på ett i-landsproblem som heter
duga, serverar restauranger i Skopelos stad en riktigt blek och tråkig
tzatziki. Nästan ingen vitlök, men däremot en massa dill, i yoghurten.


Vad hände där? Tror restaurangägarna att deras långväga besökare suktar
efter remouladsås? Vi har ju valt att resa till Grekland. Bland annat
för matens skull. Tänk om – tänk rätt.


Ah, jag skulle kunna fortsätta att stapla dealbreakers i all
evighet. Men jag har gett mig tusan på att hitta åtminstone en
restaurang på den här ön som bjuder på vitlöksmättad, helt dillfri,
tzatziki.


Tufft uppdrag, men någon måste ju.

Kommentarer

kommentarer