Aloha!
Vilket är det bästa sättet att börja en flygresa på? Med snabb incheckning eller taxfreerea på favoritchokladen? Rätt svar är: uppgradering, vilket var precis vad som hände mig. Helt otroligt, egentligen.
Jag visste inte ens att det fanns mer än en kategori på Jetstars flygningar, så när tjejen vid gaten sa: "Sir, we’ve upgraded you to Starclass", kändes det som att få ett oväntat arv från en bortglömd släkting på Färöarna.
Så början på det här inlägget skrivs från ett "reclining seat" – flygbolagsspråk för stol som kan fällas ut i halvliggande eller helt liggande läge – i Starclass ombord på Jetstar Airways Airbus A330-200 från Sydney till Honolulu. Skinnsätena hos Jetstar når bara halvvägs till horisontalläge, men jag klagar inte.
Jag har precis provsmakat mig fram på en ostbricka och testat ett par röda viner – Shirazen var bättre än Pinot Noir – och kollat på en guide till Honolulu på den bärbara mediespelare man får leka med.
Jag betalade strax över 1 400 kronor för biljetten, troligen det
lägsta pris man kan få. Otroligt billigt med tanke på att flygningen är
så pass lång. Dock inte 10 timmar och 35 minuter som jag skrev i förra
inlägget, utan 9 timmar 25 minuter – men jag klagar inte på det heller.
Att uppgradera sig själv till Starclass går på 400 australiendollar,
cirka 2 000 kronor, för den som vill betala för att flyga
skönt.
Vi blev försenade från Sydney med nästan två timmar. Surt och jobbigt
då, men allt tungsinne försvann liksom vid orden "we’ve upgraded you".
Så jag klagar inte ens på förseningen.
Tidsskillnaden mellan Sydney och Hawaii, eller den totala
tidsomvälvning det snarare är fråga om, gör också att någon timmes
dröjsmål inte spelar så stor roll. Tack vare att jag flög över
datumgränsen, som skär planeten vid 180 grader latitud, var det
faktiskt samma dag när jag landade som när resan började, till och med
mycket tidigare på dygnet.
Smått otroligt egentligen. Jag steg upp i Sydney på fredag 5 december
klockan 08.30, åt frukost och tog en guidebuss ut till Bondi Beach.
Åkte tillbaka till hotellet, duschade, packade och tog tåget till
flygplatsen. Planet lyfte klockan 20.00. En hel dag avklarad, i normala
fall.
Men när jag landade i Honolulu var klockan 09.20 på fredag morgon 5
december, alltså samma dag. Kalla det Ground Hog Day, dygnslångt deja vú
eller vinkelvolt. Knasigt är det.
Nu ska jag göra om dagen igen, fast i Honolulu. Jag kommer nog aldrig
att glömma fredag 5 december 2008, dagen då jag upplevde både Sydney
och Honolulu.
Återkommer med mer om Honolulu och Oahu. Det lilla jag sett verkar lovande, men
hittills har jag bara hunnit med två saker: checka in på hotellet, och
köpa en hawaiiskjorta. Skojar inte.