Jag är inte överförtjust i reseskrivandets klyschor och överdrifter.
Ni vet: "azurblåa hav", "okända pärlor" eller "hemliga öar", för att nämna några vanliga exempel. Hemliga öar brukar förresten bara betyda att de inte hittat in i charterkatalogerna än.
Men någon enstaka gång kan även den värsta klichérubrik vara motiverad, som den här: "Slovenien är Europas bäst bevarade hemlighet".
Om jag verkligen sätter den som rubrik på reportaget jag ska skriva
om Slovenien, det återstår att se. Klichéångesten kanske tar över ändå.
Men klart är att det lilla landet, inklämt mellan Italien, Österrike,
Ungern och Kroatien, är något utöver det vanliga.
Slovenien, med bara två miljoner invånare, har på en liten yta ett utbud som de flesta andra länders turistmyndigheter bara kan pr-fantisera om.
Ljubljana är en levande och vänlig huvudstad med restauranger, vinbarer
och uteserveringar som räcker till många weekendresor. Landets natur för
tankarna till Nya Zeeland. Mellan gröna skogsbeklädda kullar –
Slovenien har näst mest skog per kvadratkilometer av alla länder i
Europa – rinner fullständigt klara strömmar som lockar flugfiskare och
forsrännare. I norr reser sig de Julianska alperna mot himlen och drar
vandrare och klättrare från hela världen.
Jag träffade en norrman i Ljubljana som hyllade bergen och vandringen i Slovenien. En norrman! Bättre betyg kan knappast en bergsnation få.
Vid havet finns medeltida kuststäder för den som vill sola och ta sig
ett dopp – förvisso inte med lika fina badmöjligheter som i den sydliga
grannen Kroatien, det ska erkännas.
För den som gillar mat och dryck finns ett varierat kök. Mer åt
det italienska hållet i väst, mer åt det ungerska i öst, och dessutom
vingårdar som tillverkar viner av mycket god kvalitet.
En vinkännare i Ljubljana hävdade att den enda skillnaden
mellan franska och slovenska viner var marknadsföringen. En annan sa:
"alla viner som i snabbköpet kostar mer än fem euro per flaska är
riktigt bra". Möjligen överdrifter, men den vinintresserade resenären
har definitivt mycket att hämta i Slovenien.
Jag skulle kunna fortsätta länge och berätta om sköna
bergsstaden Bled (bilden), om de dramatiska vyerna kring sjön Bohinj, om
de slott som här och var tittar fram som sagobyggnader ur kullarnas
grönska, om … nej, det får vänta till reportaget.
Men åter till klyschorna. Jag behöver inte gå längre än till välberesta
personer i min bekantskap för att inse att Slovenien är väldigt okänt.
De flesta kan inte placera in landet på kartan, än mindre vet de något
om vad man kan se och göra där.
Endast 13 000 svenskar reste till Slovenien förra året
och en stor del av dem övernattade förmodligen bara under bilsemestern
på väg till resmål längre söderut. Andelen svenskar som verkligen
upplevt Slovenien är försvinnande liten, trots att vi faktiskt har
direktflyg från Arlanda till Ljubljana under sommarhalvåret.
Så kanske jag drar till med "Europas bäst bevarade hemlighet" ändå.