Säg Sipadan och nästan alla som dyker får något suktande i blicken.
Ön öster om malaysiska Borneo anses vara omgärdat av ett av världens absolut finast dykvatten. För fem år sedan gjordes Sipadan Island till nationalpark och antalet dykare per dag begränsades till 120 för att skydda den känsliga marina miljön.
Jag har dykcertifikat på instegsnivån Open Water och drömmer ofta om att få ge mig ner i tropiska vatten, men tyvärr händer det allt för sällan. Jag tog dykcertet för bara några år sedan och har inte lyckats varken bibehålla eller – ännu hellre – förbättra det jag lärde mig.
Tvärtom så rostar tekniken och kunskapen när det går för långt mellan dyken, jag har gjort kanske tio dyk på fyra år. Osäkerheten smyger sig på. Och den känslan vill man inte ha 20 – 30 meter under ytan.
Jag tänker ibland att jag borde dra iväg på en veckas koncentrerad dykresa. Inte göra något annat än att bara se till att bli en bättre dykare, slipa bort osäkerheten och börja njuta av det fantastiska undervattenslivet igen.
Hittills har inget lockat mer än något annat. Liveaboard i Röda havet? Absolut, varför inte. En vecka på en thailändsk ö med fina vatten, kanske Koh Tao? Jo, visst. Inte alls dumt.
Men dykdrömmen framför alla andra finns här. Utanför Borneos kust, nära nyss nämnda Sipadan, har en oljeplattform förvandlats till dykhotell (kolla filmen här ovanför!).
På Seaventures Dive Resort sover, äter och solar man direkt ovanför ett dykvatten som flera av – de mycket dykvana – besökarna beskriver som det finaste de upplevt, i det här blogginlägget på Wall Street Journal.
En bonus är att den som bor på Seaventures också får tillgång till dykningen vid Sipadan, båtturer går dit dagligen.
Den gamla oljeriggen har till och med en hiss rakt ner till vattennivån. Bara att kränga på sig tuber, fenor, mask och snorkel och åka rakt ner i havet.
Låter väl som en perfekt plats att bli en bättre dykare på?