Kanske läste ni nyheten häromdagen, om ”raggningsrutan” hos Arlanda Express?
För att även ensamresenärer ska kunna ta del av Arlanda Express sommarpris där två reser till priset av en, har tågbolaget markerat upp en raggningsrektangel på golvet i vänthallen.
När jag först hörde talas om det, lät det som en rolig idé. Efter att ha passerat rutan tycker jag att det … kanske fortfarande är en rolig idé … men tyvärr mest inskränkt och icke funktionellt.
Anledningarna är två. För det första att Arlanda Express utgår från en trött, traditionell norm där tvåsamhet är en dygd. Om erbjudandet går ut på att att sälja två biljetter till priset av en, varför då inte låta en soloresenär köpa två biljetter – tur och retur – till enkelpris?
För det andra: själva hittandet av resesällskap på Arlanda Express är lika utsiktslöst som det var att lyckas med ett kvart i tre-ragg på Oscars i Sundsvall 1995. Och det säger väldigt mycket.
Vem kommer till Arlanda Express vänthall på Centralen med en massa tid att slå ihjäl? Du är där för att du har ett flyg att passa, vilket sällan ger tid att vänta på att en biljettdate ska uppenbara sig.
Jag hovrade runt den tomma rutan i fyra minuter. Inte en människa i närheten. Sedan gick tåget. Bildligt och bokstavligt. Och jag betalade fullpris, 240 dyra kronor för en enkelresa.
På vägen hem blir det flygbuss. Krångligare, mer tidsödande och sämre för miljön.
Om Arlanda Express hade låtit mig köpa två biljetter till priset av en, utan det otidsenliga partänket, då hade jag åkt tåg även på vägen tillbaka.
Enklare, snabbare och bättre för miljön.