Juni 2007, platsen är Stintino på norra Sardinien. Vi vadar ut från den vackra, vita stranden. Det är långgrunt och vattnet klart som glas. Vi doppar oss och börjar simma, men hinner bara några meter innan min flickvän reser sig – skrikande.
Ett ilsket rött brännmärke sväller upp på hennes överarm och det gör ont, förbaskat ont. Ärret finns ännu kvar, ett och ett halvt år senare.
Jag sätter på mig cyklopet som jag dittills har hållit i handen och tittar ner under ytan. Med några meters mellanrum simmar små, svartfläckiga maneter – inte större än pingisbollar.
Vi tar oss snabbt ur vattnet och någon på stranden tipsar om att vi borde badda med vinäger. En vätska som såklart saknas i strandpackningen. Istället kör vi tillbaka till hotellet och ligger vid den lilla poolen resten av dagen. Vi som alltid badar i hav gav upp – direkt. Det går inte att simma avslappnat med maneter i närheten.
Det här är inte första kontakten med de slibbiga nässeldjuren. Ett halvår tidigare fick vi badandet förstört på malaysiska Langkawi.
Längs hela Pantai Cenang, Long Beach, varnade skyltar oss från att
simma. Som om det hade behövts. Var femte meter längs stranden låg
uppspolade maneter och ruttnade i solen – i utplattad form hade de
största en diameter på 30-40 centimeter (bilden).
Tanken på att träffa en sådan med ansiktet, dykandes genom en våg, fick oss att retirera till poolområdet.
Nu har Phuket, svenskfavoriten nummer ett i Sydostasien, drabbats av
maneterna. Som vi rapporterade i fredags har en officiell varning
utfärdats efter att giftiga kubmaneter hittats på öns östkust.
Om det är de farligaste av kubmaneterna som tagit sig till Phuket är
ännu oklart – det finns 19 olika underarter – och analys
återstår. Dessutom har inga kubmaneter påträffats vid badstränderna på Phukets västkust.
Så ge inte upp tankarna på havsbad på förhand. Myndigheterna i
Phuket kommer garanterat att göra allt för att säkerställa att maneter
inte påverkar turismen.
Men manetvarningen är ändå ett tråkigt besked för alla som bokat en
resa till Phuket nu under vintern. Blotta rädslan för att det kan
finnas farliga maneter förstör upplevelsen av ett bad i sköna
Andamanska sjön.
Mitt förslag: ta med ett cyklop – då kan du själv kontrollera vad som
finns under ytan. Om maneter saknas inom synhåll är det bara att flyta runt som en
kork och njuta av livet.
För det enda som är bra med maneterna är att de rör sig lika långsamt som de är fula.