Ibland händer allt på samma gång. Sterlings konkurs var kanske inte helt oväntad, ett blödande bolag med en isländsk finansman som huvudfinansiär är inget starkt dubbelpar dessa dagar.
Konkursen är tragisk för bolagets anställda och för kunder som riskerar att bli blåsta på både resor och redan utlagda pengar.
Konkursen innebär knappast att det blir svårare för oss att resa, annat än möjligen den allra närmaste tiden. Malmö Aviation har redan meddelat att man vill förstärka på de inrikeslinjer Sterling flög.
I Dublin slipar Ryanair knivarna och väntar på nya affärsmöjligheter. Bolaget meddelade för övrigt att man släpper en miljon biljetter för ett pund i dag, dagen då Sterling dog. Det säger en del.
Nej, det senaste dygnets hårdaste smäll mot oss som älskar att resa levererades redan innan nyheten om Sterling, igår kväll i SVT:s Korrespondenterna (finns att se i SVT Play – missa inte).
Programmet ställde frågan: hur mycket turism tål vår planet? Att döma av bilderna i de tre inslagen – inte mycket mer.
Med hjälp av knarkande backpackers i Laos, charterskövlade grekiska ön
Zakynthos och den kinesiska turistboomen målades en resetavla i
smutsgrått.
Korrespondenterna gav inga svar, men var nyanserade i synen på
turismen och lämnade en öppning för att vi som reser trots allt kan
vara en del av lösningen, snarare än problemet.
Huvudproblemet är, vilket är välkänt sedan tidigare, att turismen
kanaliseras till ett för litet antal platser där påverkan på natur,
kultur och lokalt liv blir allt för stor. Läs: Phuket, Zakynthos,
Rhodos, Hurghada eller Teneriffa med flera, med flera.
Felet är inte att vi reser. Felet är att vi alla dimper ned på samma
platser. Bakom det ligger naturligtvis en marknadslogik. Ju fler
resenärer till en destination, desto fler flyg, fler hotell och fler
arrangörer, vilket gör det möjligt att pressa priserna, vilket ger ännu
fler resenärer. Så snurrar hjulet tills paradiset kollapsar.
Lösningen?
Kanske att vi blir mer medvetna om hur vi reser och börjar göra
mer upplysta val – att vi slutar välja resa efter charterbolagens
lockrop om lägsta pris till solen.
Istället för att
leka fårskock ner till ett sargat Phuket för 8 000 kronor på all inclusive i två
veckor, kanske vi ska lägga tvåtusen extra på reguljärflyg till en
mindre exploaterad strand på annan plats i Asien? Och bor vi på ett
hotell som inte ägs av ett brittiskt, tyskt eller amerikanskt resebolag, så kommer våra pengar
lokalbefolkningen till godo.
Hårda ord, jag vet. Men det kanske behövs. Vi behöver bara resa aningen annorlunda för att börja göra nytta och använda turismen som den positiva kraft den ska vara.
Samtidigt får vi en bättre reseupplevelse. Och SVT:s korrar behöver
inte undra hur mycket turism planeten klarar.
Det kanske är värt ett par tusenlappar extra?