När jag såg rubriken på pressmeddelandet var första tanken: smart idé!
Ryanair spelar på den oro bolaget själv skapat hos sina kunder genom att nitiskt tillämpa överdrivet rigida bagageregler och säljer en väska som gör att resenären befrias från sina packningsvåndor.
Någonstans måste man motvilligt beundra ett företag som lyckas skrämma fram ett behov och sedan kapitalisera på det.
Sedan läser jag hela pressmeddelandet och fastnar på den här
meningen: "… en ny kabinväska som (när den packas riktigt*)
överensstämmer med Ryanairs vikt- och storleksrestriktioner för
handbagage."
Den här * får sin förklaring lite längre ned:
" * Eftersom Samsonites kabinväska har ett mjukt skal kan den, om den
packas för mycket, bli större än Ryanairs storleksrestriktioner. Vid
dessa fall kommer väskan behöva checkas in."
Med andra: om packningen i väskan så mycket som buktar ut en
centimeter, då står du i skamkön till avgiftsdisken igen. Alldeles
oavsett om du har Ryanairs egen kabinväska.
Så varför köpa den?
För att priset, 999 kronor, är bra? Det är det inte.
För att Michael O’Leary är en så vacker fotomodell? Det är han inte. Titta på bilden.
Eller kanske för att flygbolaget i fråga har ett varumärke som
du så gärna förknippas med att du vill rulla runt deras väska? Nej.
De flesta av oss skulle hellre ha en kabinväska prydd med loggan för en
amerikansk klusterbombstillverkare.
Så, om jag i all ödmjukhet får gissa: den här väskan kommer att
sälja lika bra som skraplotterna som flygvärdinnorna helt utan
entusiasm försöker sälja i slutet av varje Ryanairflygning.
Jag har fortfarande inte sett en enda lott byta ägare.