Samanáhalvön – nyhet med sköna stränder
REPORTAGE. En av charterns hetaste vinternyheter är Samanáhalvön i Dominikanska republiken. Hit åker du för stränderna, naturen och valarna. Men också för att gå utanför all inclusive-anläggningarnas murar och upptäcka verkligheten.
Fakta / SamanáhalvönRESA HITFritidsresor börjar med resor från Arlanda och Kastrup den 23 oktober (ett par gånger i vinter flyger man även från Landvetter). Två veckor på all inclusive kostar cirka 11 000 kronor. Reguljärflyg med mellanlandning kostar från 8 000 kronor. Jämför biljettpriser i sökmotorn på Flygresor.se BOENDEÅker du charter hamnar du oftast på all inclusive. Men det finns mycket annat att välja på, från enkla bungalower till fina små hotell i alla prisklasser. I turistorterna hittar du bra boende (hotellrum, bungalow eller lägenhet) för 250 kronor natten och uppåt. I Santo Domingo bor du flott för 700 kr/natt, helt okej för 200 kronor/natten. MATMaten speglar landets historia med sin blandning av spanska, afrikanska och karibiska inslag. Ris, matbananer och bönröran habichuelas är vanliga ingredienser. Längs kusten äter man även god fisk, till exempel Dorada, för knappt 100 kronor/rätten. Några typiska rätter är:
UTFLYKTEREl Limon Santo Domingo Enkel biljett kostar cirka 50 kronor. Ta på en extra tröja, de spar inte på luftkonditioneringen i bussen. Busstationen ligger vid hamnen i Samaná. Silverkusten VALSAFARIEtt måste om du befinner dig på Samanáhalvön i januari-mars då knölvalarna föder sina ungar här. Flera företag arrangerar valskådning i orterna runt Samaná, till exempel Whale Samaná/Victoria Marine, www.whalesamana.com. En tur kostar omkring 350 kronor/vuxen, och varar cirka 3 timmar. SÄKERHETSanto Domingo har problem med rån, så var försiktig på ensliga gator, särskilt efter mörkrets inbrott. |
Atlanten följer den slingriga vägen. Ibland alldeles nära, ibland på lite avstånd, men aldrig längre bort än att vattnet skymtar mellan kokospalmernas grönska.
Vi åker förbi små hus i grälla färger och skjul av grå betong korrugerad plåt. Vägen går genom Samanáhalvöns kuperade grönska i Dominikanska republikens nordöstra hörn. Utanför fönstret odlas bland annat bananer, papaya, passionsfrukt, mango och ananas.
Stranden börjar i Las Galeras
Vi sitter trångt. Guagan (minivan som plockar upp folk vid vägkanten) är redan överfull när chauffören tar upp ytterligare två personer i Los Cacoos, en oansenlig liten by som sluttar ner mot havet.
Paret slår sig ner i framsätet bredvid, och delvis ovanpå, dem som redan sitter där.
Vägen tar slut i Las Galeras, den upphör där stranden börjar, där palmerna vajar över den kritvita sanden, där doften av havets salt blandas med avgaserna från mopederna som puttrar på tomgång vid den lilla baren där asfalt möter sand.
Las Galeras är den lilla fiskebyn som fick ström för drygt tio år sedan, och som sedan dess gjort som så många andra små fiskebyar runt om i den tropiska världen, det vill säga sakta bytt fokus från fisk till turism.
Mindre fisk, fler turister
Byns ungdomar för inte släkttraditionen vidare, de går inte längre upp i ottan för att håva in lönen från pappas fiskebåt. I stället kör de fram och tillbaka på byns få gator och erbjuder oss turister guidade turer till allehanda sevärdheter på Samanáhalvön.
Pedro King är en av dessa ungdomar. Han har i och för sig lämnat mopeden bakom sig, och avancerat till en tjänst på byns turistbyrå.
- Det blir mindre fisk i havet och fler turister på land. Så yrkesvalet är inte så svårt, konstaterar han krasst.
Men trots att Las Galeras håller på att förvandlas till en turistort att räkna med råder fortfarande ett småskaligt och lite dåsigt lugn.
Längs huvudgatan ligger en handfull serveringar, några butiker, två speceriaffärer, en biljardhall och så turistbyrån.
All inclusive i utkanten
Utmed stranden har hotellen och bungalowbyarna parkerat, de flesta små med fyra-fem rum, andra något större. Det finns två all inclusive-anläggningar, men de ligger i utkanten av byn. Det är där de svenska charterresenärerna hamnar.
Lite längre inåt land ligger den gamla byn, det är där Pedro och de andra Las Galerasborna har sina hem.
Slår mig ner i den solvarma sanden. En motorbåt med turister styr iväg mot Playa Rincon, vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur fin stranden är här i Las Galeras. Men Playa Rincon är ändå något vassare.
Faktum är att Playa Rincon anses vara landets vackraste strand, där den ligger svåråtkomlig längst in en bukt, 15 minuters båtfärd härifrån. Sju kilometer sand, vajande palmer, två små restauranger och en stor portion lugn.
La Playita – den lilla stranden
Trots närheten till Rincon väljer jag att promenera en kilometer genom skogen för att komma till den helt oexploaterade La Playita, den lilla stranden. Ett passande namn på den här okända sandpärlan. Här får man vara ifred.
- Playita är min strand, det hit jag och mina syskon går om vi ska bada, säger Pedro.
Kväll i Las Galeras. En svag bris kommer in från havet. Temperaturen är barmhärtig. Det är fullsatt på restaurangerna. Slår mig ner på Denise bar med en iskall Presidente-öl.
På dansstället Tipoco Indiana spelas hög merengue. Dansen är het och sensuell, den här kvällen precis som alla andra kvällar.
Buss till Santo Domingo
Nästa dag befinner jag mig i ett helt annat Dominikanska republiken. Borta är lugnet. Luften dallrar över restaurangerna utmed Malecón, den hetsiga vägen som sträcker sig utmed havet.
Jag har åkt buss i fem timmar och hamnat i huvudstaden Santo Domingo, den nya världens första europeiska stad. Det var hit Columbus kom 1492, och det var härifrån spanjorerna styrde sina erövringar av Central- och Sydamerika.
Mycket av den koloniala arkitekturen finns bevarad i den gamla stadsdelen Zona Colonial, som är upptagen på FN:s världsarvslista.
Flanerar längs Calle Conde, gågatan som är den koloniala zonens kommersiella hjärta.
Machomän och turistpolis
I de ståtliga byggnaderna finns kaféer, restauranger, souvenirbutiker, kläd- och mataffärer.
Ett gäng biffiga machomän stirrar hotfullt när jag svänger in på shoppinggatan Calle Duarte.
Väl medveten om att Santo Domingo har problem med rån, gömmer jag kameran i ryggsäcken.
Fikar på det torget Parque Colon där Columbus står staty. En turistpolis undrar om jag mår bra. Det gör jag.
TEXT&FOTO
Per Johnsson/Respress
redaktionen@bortabra.se
Kategori: Karibien: resereportage, REPORTAGE
