Vandring nära himlen i Nepal
REPORTAGE. På jordklotets yttersta kvist hänger Nepal. Följ med Mikael Persson på en resa från Kathmandu till Himalaya på världens tak.
Nepal på kartanView larger map |
Fakta / NepalRESA DIT Bland annat Läs och Res, Äventyrsresor, Pathfinder, Temaresor och Världens Resor erbjuder arrangerade vandrarresor. Sök flygbiljetter på Flygresor.se VISUM 15-dagarsvisum till Nepal kostar 215 kr, 30-dagarsvisum kostar 285 kr och 90-dagarsvisum 640 kr. BOENDE Mellan Billigt Värdshusen på trekken erbjuder oftast privata rum och soluppvärmd dusch. MAT För festmiddag, gå till vackra Garden of Dreams, vid korsningen Tridevi Marg-Kantipath. På trekken serverar värdshusen bra mat, alltifrån dal bhat till pizza, pasta, vegetariskt och äppelpaj. TREKKINGTILLSTÅND Trekkar du på egen hand, hämtar du TIMS gratis på the Tourist Service Center i Bhrikuti Mandap, Kathmandu (tel 01-425 69 09). Ta med pass och två passfoton. Vandrar du i Annapurnaregionen krävs också biljett till Annapurna Conservation Area för cirka 200 kr. I Everest och Langtang måste du lösa nationalparksbiljett för cirka 100 kr. TREKKINGLEDER Bäst vyer över världens högsta topp från utsiktspunkterna Kala Pattar och Gokyo. Se upp med höjdsjuka! Vandringen når över 5000 meters höjd! Annapurnaregionen bjuder på mängder av spännande vandringsalternativ. Sexdagarsturen Pokhara-Poon Hill-Pokhara har fina Himalayavyer liksom den vackra byn Ghandrung. Äppelpajstrekken, i reportaget går från Nayapul utanför Pokhara till Jomsom och Muktinath omfattar 7-8 ganska lätta vandringsdagar och går bitvis via ett nytt vägbygge genom Kali Gandaki. Betydligt tuffare är den tre veckor långa Annapurna Circuit, som korsar det 5146 meter höga passet Thorong-la. Från Pokhara kan man på 10 vandringsdagar tur och retur också avverka Annapurna Base Camp på drygt 4100 meter. TREKKINGBYRÅER MER INFO NEPALS BERG |
Alla resor till höga Himalaya startar i Kathmandu. I den nepalesiska huvudstaden laddar man upp, fixar logistiken, köper ficklampa och karta, löser vandringstillstånd och mjuklandar i den värld av främmande dofter och branta uppförsbackar som Nepals turistmyndigheter marknadsför som verklighetens Shangri-la.
Kathmandu möter lite så, med sagoskimrande undertoner, under färden från flygplats mot centrum. Taxin passerar löst gående kor och apor som äter trädens mogna frukter.
Kvinnor tvättar för hand vid en damm med guldförgyllt kobrahuvud. Och över gyttret av hus och gyllene buddiststupor reser sig Himalaya som en glittrande, vit vägg.
Inte så gudomligt längre
Samtidigt befinner sig den nepalesiska huvudstaden i stark förvandling. På bara några årtionden har invånarantalet mångdubblats. Ljudnivån är hög och avgaserna så intensiva att Kathmandu oftast känns allt annat än gudomlig.
Vill därför så fort som möjligt till Annapurna och bergen. På en av turistkvarteret Thamels hundratals trekkingbyråer får jag alternativen från Ram Sapkota med förflutet som både bärare och guide, innan han grundade sin egen vandringsfirma.
– Du behöver en guide som förklarar natur och kultur, och en bärare som bär din ryggsäck, så att du verkligen kan njuta av trekken, förklarar Ram.
Många vill bära
Konceptet låter knappast politiskt korrekt. Någon som bär min ryggsäck och någon som visar vägen. Men förutsatt att bärarfackets regler följs – avtalsenlig lön, försäkring, adekvat utrustning för alla samt en maxvikt på 30 kilo (det är mycket, och vissa arrangörer tillåter därför inte mer än 20 kilo) – står just den här typen av jobb för eftertraktade arbetstillfällen. Särskilt åt bönder för vilka bärarjobben är en av få möjligheter att tjäna kontanter.
Upplägget innebär även fördelar för mig själv. Jag bidrar till den lokala ekonomin. Dessutom blir vandringen trevligare och säkrare.
Två dygn senare gör vi den åtta timmar långa bussresan från Kathmandu till staden Pokhara vid Annapurnamassivets fot. Den 20-åriga guiden Mahesh hade tänkt bli militär, men bytte till trekking efter påtryckningar från en nära släkting.
– Hon var rädd att jag skulle bli skjuten, skrattar Mahesh, medan kusinen Naresh lyssnar.
Mot Annapurnamassivet
Det är han som är min bärare. En 18-årig student som extraknäcker under några lovdagar.
– Jag vill läsa vidare på universitetet, säger Naresh bestämt, som också ser trekken som ett sätt att bättra på sin engelska.
I byn Nayapul, strax utanför Pokhara, startar Nepals populäraste vandringsled: den mot Annapurnamassivet, ett område vars mångfald till och med överträffar Everest.
Stigen är lättgången och stensatt. Och frihetskänslan av att äntligen vara ute och vandra är fenomenal. Jag vet ju i och för sig: den första dagen blir tuff, innan andhämtning, knän och höfter vant sig vid nivåskillnader och branta uppförslut.
Men knallröda solfåglar far runt bland bananplantor, luften är sommarljum och i fonden klättrar uppodlade terrasser mot ett Annapurnamassiv som lyser som glödande elfenben. Landskapet, människorna och naturen. Allt är som ur en saga.
Äppelpajstrekken
Guideboksjätten Lonely Planet placerade nyligen Nepal bland världens hetaste turistdestinationer. Efter år av inbördeskrig och blodigt elände, råder äntligen fred och turisterna har hittat tillbaka i skaror som slår alla rekord.
Strömmen av vandrare är också förbluffande tät. Unga backpackers och några barnfamiljer, men framför allt äldre européer som vandrar i grupp.
Vår första vandringsdag slutar tidig kväll. Då har vi följt en turkos flod och tagit oss uppför de tretusen trappstegen från byn Tikhedhunga till ett ombonat värdshus i byn Ulleri.
Till fullmåne och blänkande vita berg, äter vi nygräddad äppelpaj med vaniljsås. En humörhöjare som hittade hit via hippietidens resenärer och som allt sedan dess gett vandringen namnet äppelpajstrekken.
Poon Hill i gryning
De följande dagarna följer ungefär samma mönster. Bastant grötfrukost. Två-tre timmars vandring. Sedan lunch, innan vi framåt tidig eftermiddag tar in på ett nytt värdshus. Höjdpunkterna är i dubbel bemärkelse många.
Skogen upp mot byn Ghorapani påminner med sina epifyter och mossbeklädda grenar om något ur Sagan om Ringen. Från utsiktspunkten Poon Hill möter gryningen med 8000-meterstopparna Dhaulagiri och Annapurna.
Ser det storslagna Himalayapanoramat tillsammans med hundratalet vandrare, bland annat australiensiska Sue som plockat upp sin mobiltelefon för att ringa maken hemma i Sydney.
– Unbeliveable, darling!, du skulle vara här. Jag har nått himlen! säger Sue exalterat i telefonen, trots att klockan bara är sex på morgonen och termometern visar på ynka tre plusgrader.
Vitt och väldigt
Vandringens mest dramatiska parti följer kommande dag och går igenom Kali Gandakisänkan, som påstås vara jordklotets djupaste kanjon.
Under någon mil skiftar naturen raskt från tropisk grönska till barrträd och så småningom låga enbuskar innan växtligheten tar slut och landskapet blir naket och rödlätt.
Då vi når slutmålet, pilgrimsorten Muktinath på 3800 meters höjd känns det som om vi anlänt en främmande kontinent. Två unga buddistmunkar, svepta i rött, blåser in kvällningen via dova lurstötar.
Samtidigt glöder Himalaya vitt och väldigt över ett naket månlandskap. Och turistsloganen känns faktiskt inte helt fel. Ibland är Nepal som verklighetens Shangri-la!
TEXT & FOTO
Mikael Persson/Respress
redaktionen@bortabra.se
Obs! Innan du bokar
|
Kategori: Asien: resereportage, REPORTAGE
