Kreta – upptäckter runt charterhörnet
REPORTAGE. Kreta finns alltid med i toppen på listan över sommarens populäraste resmål. Trots alla turister är den grekiska ön så mycket mer än bara en semesterfabrik. Följ med på några sköna promenader alldeles utanför hotellen i Makrigialos.
Makrigialos på kartanView larger map |
Fakta / MakrigialosResa ditEnklast är att flyga med charterbolagen till Kretas huvudstad Iraklio. Sedan är det drygt två timmar med bil/buss till Makrigialos. Ving som äger Sunwing Resort i Makrigialos har turer från både Malmö, Göteborg och Stockholm. Flygtid från Sverige cirka 3,5 timmar. BoAspros Potamos. Dubbelrum från 40 euro i lågsäsong och 50 euro per natt i högsäsong. www.asprospotamos.com The White River Cottages. Rum från 84 – 135 euro per natt. Har ingen egen webbsida, men du kan boka via den här sidan. Ta dig runtHyr bil av något av de stora uthyrningsföretagen som finns på flygplatsen. Glöm inte att ta med ditt svenska körkort. Tidsskillnad1 timme. ValutaEuro. ShoppingRunt Makrigialos finns ett fåtal turistbutiker som säljer allt du inte behöver. Satsa istället på traditionellt hantverk eller bra råvaror som produceras på ön (olivolja, oliver, frukt och bär). I Ierapetra, drygt en timme väster om Makrigialos finns bra shopping och en trevlig kaffekultur, liksom i Sitia där kaféerna vid havet är bäst. VinKreta har ett gynnsamt klimat för vinproduktion och så mycket som 20 procent av Greklands totala vinproduktion sägs ske på Kreta. Många viner tillverkas av de fyra största kooperativen Dafnes, Peza, Archanes och Sitia. Dessutom finns en rad småskaliga producenter som fått internationell uppmärksamhet: Minos Cretan Wines (Heraklion), Takis Miliarakis (Heraklion), Boutaris (Archanes) och Nikos Doloufakis (Dafnes). SäkerhetKreta är en säker destination att resa till. Men se upp för ficktjuvar på badorterna. GuidebokLonely Planet ”Crete” från 2008. Engelska Rough Guides ”Crete” från 2010. |
Bara någon kilometer utanför Makrigialos på sydöstra Kreta breder olivlundarna ut sig. Förtorkade Medelhavsträd som fått formen av krokiga gamla gubbar. Eller var det tvärt om?
Promenadstigarna är oräkneliga och åsneantalet imponerande. På Kreta har småskaligheten aldrig seglat iväg. Här odlas fortfarande grönsaker för husbehov på små täppor utanför husen.
Måhända har inte alla Kretabor det så väl ställt, måhända är ön beroende av turismen, men sällan har jag hittat en sådan glädje som på mina vandringar på landsbygden en timme utanför Vingkomplexet i Makrigialos.
Kilometerlånga stränder
För femton år sedan var stränderna runt Makrigialos i det närmaste orörda. Kilometervis med vita sandstränder utan solstolar och paraplydrinkar. Idag har allt det där förändrats.
Därför pinnar jag på österut utmed strandkanten mot klostret Moni Kapsa i min jakt på Kretas lugn. Stundtals är det riktigt enkelt och förföriskt vackert att promenera, ibland farligt som när jag tvingas upp på asfaltsvägen.
Men jag gillar att gå för att upptäcka. Att uppleva snarare än att se, att anstränga sig i stället för att se andra jobba genom ett bilfönster. Därför kan jag bli besatt av att ta mig upp på en bergtopp, ut på en udde eller över ett fält.
Grekisk kladdkaka
Jag passerar Moni Kapsa, fortsätter förbi stränderna Mazidas och Ambelos, och stannar inte förrän jag kommer till Goudouras där Tiana Baxio har öppnat kafé ända nere vid havet. Från terrassen är utsikten lika imponerande som bakverken bakom disken.
– Det är svårt att hitta arbete på landsbygden och jag tyckte att det behövdes ett stopp längs kustvägen även i söder. Runt Iraklio finns det mesta sedan årtionden och visst skulle jag kunna flytta dit för att hitta ett arbete. Men det är här i söder som jag har min familj och då tyckte jag att det var dags att skapa förutsättningar för att besökare ska hitta hit snarare än att vi ska ta oss till storstäderna, säger Tiana Baxio och bjuder på hemgjord kladdkaka av grekisk modell.
– Jag föredrar själv glass, men ville erbjuda kakor till gästerna, säger Tiana och skrattar.
Upp i bergen
Benen värker. Det är en sak att promenera på stranden och något helt annat att hoppa fram mellan sprängsten längs vägen. Dagens utflykt till Pefki, en bergsby bara några kilometer norr om hotellet är något helt annat än gårdagens promenad utmed havet.
Redan på 1200-talet flyttade de första nybyggarna upp i dalgången strax söder om Pefki. Möjligen var de trötta på fisk och skaldjur och sökte mark att odla och bete åt sina djur.
Bara femtio meter bakom Timesharehotellet Villea Village i centrala Makrigialos öppnar dalgången upp sig. Strax efter andra världskriget kriget då en majoritet av öborna levde på jordbruk – fortfarande lever en stor del av öborna på det de lyckas odla i sina familjeägda växthus och på lundar med olivträd bakom huset – odlades sluttningarna runt dalgången.
Idag är snarare dalgången ett igenväxt odlingslandskap som sakta håller på att återta sin ursprungliga form. På den tiden fanns ett rutnät av upptrampade stigar och idag återstår bara ett fåtal.
Få hittar till Pefki
Trots tusentals turister i Makrigialos är det inte många som promenerar till Pefki. Den utsökta maten och utsikten till trots.
Alldeles utanför Asprospotamos, där Aleka Halkia tillsammans med sin dotter Myrta Botsari driver ett ekologiskt hotell med samma namn finns stenbumlingen Volakas tou Sarakinou. Ett bra riktmärke att titta på eller bara en sten i mängden.
Från dalgången är det cirka sju kilometer upp till Pefki bergsby. Var försiktig längs stigen, på sina ställen stupar klippan så mycket som 120 meter.
Väl på toppen väntar en ljuvlig middag på Piperia Taverna där kyparen bjuder på Retsína, vin som är kryddat med pinjekåda och har en stark speciell smak. Inte undra på att jag måste be om fruktsoda – för att lindra smaken.
Kanin och vildsvin
Nästa dag tar jag barnen med mig på promenaden, som därför blir betydligt kortare. Vi stannar redan strax utanför Makrigialos på Taverna Oasis. Här serveras på klassikt manér grekiskt långkok med kanin, biffkött och vildsvin.
Ingen i ägarfamiljen talar engelska så vi blir inbjudna i köket för att köra ner näsan i kastrullerna för att kunna välja. Stifadon (köttgrytorna) luktar fantastiskt och vi har svårt att bestämma oss.
Jag fastnar till slut för kanin som kokats mör med lök, kanel, kryddor och tomatsås. Mina barnen väljer Keftedes (grekiska köttbullar) och Astitsio (en slags makaronigratäng med köttfärs).
Mätta promenerar vi sedan hemåt samtidigt som kvällens mörker lägger sig över Kreta.
TEXT & FOTO
Niklas Kämpargård
redaktionen@bortabra.se
Kategori: Europa: resereportage, REPORTAGE
