Ghana: fina stränder och ful slavhistoria

Redaktionen | 2010/08/26 | Kommentarer (0)



REPORTAGE. Vi reser till Ghanas vita stränder och myllrande marknader. Men vi besöker också vår egen historia i en av Ghanas gamla slavborgar. En borg som i mitten av 1600-talet faktiskt var svensk.

Fakta / Ghana

RESA DIT
Reguljärflyg från Skandinavien med KLM via Amsterdam, British Airways via London eller Lufthansa via Hamburg eller Frankfurt, biljettpris från cirka 8000 kronor. Det går även att resa som volontär med exempelvis Volontärresor.

Jämför flygpriser på Flygresor.se.

BOENDE
>> HOTELS.se HAR ETT STORT UTBUD AV HOTELL I ACCRA

Räkna med att betala från 650 kronor och uppåt för ett dubbelrum med dusch och toalett. Väl på plats går det ofta att pruta och förhandla om priset, särskilt om du ska bo flera nätter på samma ställe. Tänk på att priser ofta anges utan moms och skatter som är 15 procent.

>> BO I BUSUA? KOLLA STRANDHOTELL PÅ HOTELS.se

VALUTA
1 cedi är drygt 5,5 kronor. Ta med dollar eller euro att växla på växlingskontor eller hotell, det är samma kurs. Endast större hotell tar kreditkort. I Accra går det bra att ta ut pengar i bankomat.

PRISNIVÅ
Varierar kraftigt beroende på om du äter ute på lokala restauranger eller hotellet. En huvudrätt kostar mellan 10 och 20 cedis. En öl eller läsk kostar 1,5 till 2,5 cedis.

VISUM
Behövs för alla svenska medborgare, kontakta Ghanas ambassad i Danmark. Det går att få visum vid ankomsten men detta kostar betydligt mer, i nuläget 150 US-dollar.

ÄTA & DRICKA
Jallof ris är en specialitet. Ett kryddat ris som kan serveras till alla rätter. En annan läckerhet är plantain, matbananer, som steks och serveras till bland annat curryrätter.

Prova gärna grillad fisk eller hummer som är smakrik och prisvärd.

Basfödan i Ghana är fufu som görs på stärkelserika rotfrukter eller matbananer. Kräver viss vana för att uppskattas.

Det finns flera inhemska ölsorter bland annat Star och Club – serveras välkyld och håller hög klass.

INVÅNARE
Omkring 24 miljoner

SPRÅK
Det finns flera lokala språk, men nästan alla talar även engelska.

MISSA INTE
Åk till kistmakarna i Teshi i utkanten av Accra. Sedan 1950-talet tillverkar finsnickare här fantasifulla kistor till begravningar. Inför den sista färden läggs den döde i en bil, en fisk eller en höna – allt efter intresse, tycke och smak.

SLAVHANDELN
Exakt hur många människor som såldes mellan 1400-talet och 1870, då trafiken upphörde, är oklart. Siffror som nämns ligger mellan tolv och tjugofem miljoner människor. En tredjedel av dem hamnade i Brasilien, en tredjedel i Karibien och av den resterande tredjedelen kom mellan en och en halv och två miljoner till dagens USA och Kanada. Sammanlagt byggdes ett 60-tal borgar och handelsstationer längs Ghanas kust.

– För en fullvuxen man betalade slavhandlarna tolv gevär. De afrikanska hövdingarna sålde krigsfångar men också folk från den egna byn som hade begått brott eller var socialt avvikande, säger vår guide Richard Seworh.

Vi befinner oss i staden Cape Coast vid Ghanas kust, och det bländvita slavfortet Cape Coast Castle är ett av landets mest besökta turistmål.

Richard Seworh står i dörröppningen ner till en av borgens hålor där slavarna trängdes ihop innan de skeppades över Atlanten.

200 i varje cell

Väggarna som leder ner till slavkamrarna är skrovliga och kalla. Här nere förvarades 200 personer i varje cell. Ljus och luft hade svårt att tränga in genom de små ventilationshålen.

Slavarna fick stå i sin egen avföring, maten kastades ner genom luckor uppe vid taket och två tredjedelar dog innan de ens lämnat borgen.

När de gjorde det, hade de först sålts och brännmärkts likt kreatur.
– När man grävde upp golvet här nere, fann forskarna rester av blod, människokött och avföring. De hittade även hand- och fotfängsel.

Afrikaner medskyldiga

Richard Seworh berättar sakligt om ett av människohistoriens värsta brott och han väjer inte för att tala om det egna folkets delaktighet. Flera av forten byggdes med de lokala ledarnas godkännande – och människohandeln hade aldrig varit möjlig utan afrikanskt deltagande.

Uppe på borgmuren står kanonerna i snörräta rader. Kulor som sakta håller på att rosta sönder ligger staplade i prydliga högar och på havet stävar fiskebåtarna in mot hamn.

Barnen leker skrattande i vattnet och några män har dragit sig in i skuggan för att laga sina nät.

Skillnad på marknader

När vi senare på dagen besöker marknaden lämnar vi turiststråket bakom oss. Här handlar vanliga ortsbor, allt från rökt fisk och grönsaker till skor och kläder.

Prutmånen för turister är nära nog noll och till skillnad mot hantverksmarknaden i huvudstaden Accra, är det ingen som särskilt bryr sig om ett par utlänningar på marknadspromenad.

Den som är på jakt efter Ghanas berömda tyger som går under namnet kente, gör därför klokast i att söka upp National Art Center eller Artist Alliance Gallery. Båda ligger i Accra och är två fundamentalt skilda upplevelser.

Starka färger

På National Art Center finns det mesta i tygväg från Västafrika, färgerna är starka, försäljarna enträgna och priserna högt uppdrivna. Det är som upplagt för en god prutningsmatch.

Utbudet på National Art Center är stort och den som har tid och tålamod kan hitta riktiga godbitar bland hantverken.

På Artist Alliance Gallery är utbudet mindre, försäljare väntar i bakgrunden och priserna är fasta. För den som vill gå i lugn och ro och handla med kreditkort är detta ett bättre val.

Kulturen lockar

Kwaku Passah, som arbetat inom turistindustrin sedan 1994, vill gärna hålla fram kulturen som Ghanas främsta dragplåster. Kulturen och människorna.

– Varje månad hålls olika kulturfestivaler någonstans i landet. Alla etniska grupper har sina egna högtider och sina egna danser. Turisterna kan besöka vanliga byar eller bo över hos familjer och lära sig lokala hantverk, säger Kwaku Passah.

Arv och kultur må vara Ghanas största attraktioner. Men även havet och stränderna lockar. Skyltarna som pekar ut olika kusthotell och spa längs vägen har ökat markant jämfört med för tio år sedan.

– Fler och fler som arbetar inom turistbranschen i Ghana har börjat satsa på ekoturism, vilket gynnar lokalbefolkningen. På ett par ställen har man byggt kliniker och skolor för pengarna som kommit med turismen, säger Kwaku Passah.

Stranden i Busua

De populäraste stränderna ligger väster om Accra och efter några timmar på vägarna hamnar man i fiskebyn Busua. Sanden är mjuk som fint mjöl, jorden är roströd och den tjocka grönskan omsluter den sömniga lilla byn.

Busua räknas till ett av de vackraste strandpartierna i Ghana och har blivit känt för att locka surfare från hela världen. Här ligger även vad som sägs vara Ghanas enda surfbutik – Black Star Surf Shop.

Man kan välja att bo på stranden i resortstil eller i traditionella hyddor – allt efter smak och plånbok.

Svenska Carolusborg

Men hur var det egentligen med den svenska inblandningen i Ghanas historia?

Cape Coast Castle, eller Carolusborg som det hette tidigare, var ett av de mest betydelsefulla europeiska handelsforten som byggdes i Ghana. Och det var här som svenskarna under mitten av 1600-talet gjorde ett försök att skapa en egen handelskoloni.

Det afrikanska äventyret blev inte långvarigt, men det sägs att svensk granit forslades till Cabo Corso, det som senare kom att kallas Svenska Guldkusten, i Ghana för att lägga grunden till Svenska Afrikakompaniets viktigaste utpost.

Med sig till Afrika hade svenskarna glaspärlor, koppar, ylle och järn. I utbyte fick de elfenben och guld.

Lukrativ handel

Svenskarna försökte också slå sig in på den internationella slavhandeln.

Uppgifterna är motstridiga men omkring tusen slavar lär ha lämnat Västafrika genom svenska köpmän, bland annat ska de ha forslats som arbetskraft till sockerplantager på São Tomé.

Slavhandel var en lukrativ marknad och de europeiska stormakterna bevakade avundsjukt sina ekonomiska intressen. Interna stridigheter, missnöje och attacker utifrån tvingade svenskarna att lämna Guldkusten efter drygt tio år.

Ättlingar till slavar

Carolusborg föll först i danskarnas händer men hamnade så småningom under brittisk flagg. Det byggdes om och byggdes ut och är i dag, tillsammans med flera andra fort längs kusten, världskulturarv.

Varje år kommer tusentals besökare hit. Många av dem är ättlingar till de slavar som skeppades ut genom den smala dörr som leder mot havet, the Gate of No Return, och gästboken är fylld av personliga hälsningar och känslostormar.

Någon har triumferande skrivit ”Jag kom tillbaka”.

TEXT
Görrel Espelund/Respress
FOTO
Eric Miller/Respress

Taggar: ,

Kategori: Afrika: resereportage, REPORTAGE

Om Redaktionen: Mejla redaktionen@bortabra.se om du har synpunkter på artiklarna eller vill tipsa om en nyhet. Vi gillar mejl! Se skribentens profil.

Skriv en kommentar




Om du vill ha en bild som visas till dina kommentarer, se till att fixa en Gravatar.