En magisk ökenresa genom Jordanien
Vissa platser går knappt att förklara med ord. Klippstaden Petra i Jordanien är en sådan. En annan är öknen Wadi Rum. Det är där vi börjar vår resa.
|
Fakta / Jordanien RESA DIT King Tours har rundresor från 18 900 kronor för tio dagar, Temaresor från 18 298 kronor för nio dagar. Sök och jämför flygbiljetter på Flygresor.se. BOENDE >> ALLA HOTELL I PETRA HOS HOTELS.se Budget Medel Lyx >> SE HOTELL I PETRA PÅ EXPEDIA.se I Wadi Rum endast boende i beduinläger, pris cirka 200 – 1100 kronor/natt inklusive mat och guidad tur i öknen. Annars hotell i staden Aqaba cirka en timme bort. Boende ordnas i turistcentret utanför byn Rum eller via andra arrangörer. RESA RUNT Mellan Wadi Musa och Wadi Rum går någon enstaka buss per dag. Bäst är att ta taxi, cirka 400 kronor mellan Wadi Musa och Wadi Rum, eller hyra egen bil, från cirka 300 kronor/dag. VALUTA Gott om bankomater i Wadi Musa och andra städer. PRISNIVÅ ÄTA & DRICKA Middag på fin restaurant från cirka 100 kronor. Går att köpa vin och öl på vissa restauranger trots att Jordan är muslimskt. SHOPPING Staden Aqaba vid Röda Havet är en skattefri zon, billiga mattor, vattenpipor, smycken med mera är bra att köpa där. KLIMAT BÄSTA TID Bästa tiden att resa är mars-maj eller september november. Juni – augusti är det för hett. RESENÄRER INVÅNARE SPRÅK INTERNET VISUM INTRÄDE MER INFO |
Jag håller i dörrhandtaget som verkar vara på väg att lossna. Den gamla mannen i förarsätet kämpar med ratten, hans fårade ansikte är ansträngt när han försöker räta upp den skraltiga lastbilen som sakta börjat glida i den lösa sanden.
Fordonet lutar betänkligt och jag fruktar för ett ögonblick att vi ska slå runt, men just när det ser som mest hopplöst ut lyckas mannen få rätsida på lastbilen och vi kan fortsätta uppför den branta sanddynen.
Därefter går färden vidare under betydligt lugnare former. På båda sidor om oss reser sig höga bergsformationer av sandsten och granit hundratals meter upp i luften.
Lawrence av Arabien
Vi är i ökenområdet Wadi Rum i Jordanien, en dryg timme öster om Röda Havets nordöstra spets Aqabaviken.
Det var här Lawrence av Arabien hade sin bas under den arabiska revolten mot det ottomanska riket och det var också här delar av den klassiska filmen om honom spelades in 1962 med Peter O´Toole, Alec Guinness och Anthony Quinn i huvudrollerna.
Även regissören George Lucas har använt sig av Wadi Rums spektakulära ökenlandskap, i hans fall handlade det om inspelningen av Stjärnornas krig episod II.
Moderna beduiner
I dag är detta både ett populärt utflyktsmål och ett skyddat naturområde vars invånare är beduiner. Men om du ser framför dig ett uråldrigt leverne måste du revidera din bild.
Visst tillhör kamelerna och dromedarerna vardagen, men i övrigt lever människorna i Wadi Rum ett modernt liv med mobiltelefoner och fyrhjulsdriva bilar.
Det är sen eftermiddag när vi rullar fram över den röda ökensanden. Klippornas skuggor blir allt längre men det är fortfarande hett ute när chauffören stannar lastbilen.
Han kan ingen engelska utan försöker säga något med hjälp av teckenspråk innan han går ut och samlar ihop torra kvistar och grenar som vi har användning av några timmar senare när vi nått vår lägerplats och dricker te och pratar om dagens upplevelser framför en öppen eld.
”Öknens totala tystnad”
Snart ligger jag ihopkrupen under en tjock filt och blickar upp mot tusen och åter tusen stjärnor på den i övrigt kolsvarta himlen. Natten är ljummen.
Jag sluter ögonen och faller i sömn till ljudet av öknens totala tystnad.
– Jag har sett det här på så många bilder, men det är inget jämfört med hur det ser ut i verkligheten. Det är helt fantastiskt och så mycket större än vad man kan föreställa sig, säger Nadine Reshani från Libanon entusiastiskt.
Vi har åkt taxi till Petra, nabatéernas mytomspunna stad några mil norr om Wadi Rum och står nu framför Skattkammaren, det legendariska monumentet som huggits ut ur en enorm rosafärgad klippa och som blivit symbolen för hela Petra.
Indiana Jones
Det var här Harrison Fords 1980-talshjälte Indiana Jones red genom den trånga klippskrevan as-Siq, som vi precis vandrat, innan han kom fram till något som i filmens värld föreställde ett klipptempel, men som i egentligen var al-Khazneh, Petras skattkammare.
Miljöerna var overkligt vackra trodde man, men icke.
Den rosaskimrande fasaden är precis så spektakulär som jag minns den från filmduken. Inte ens det faktum att skattkammaren inte alls är en skattkammare utan en tom furstegrav stör intrycket. Det inre är ointressant.
Skatten är nabatéernas hantverk – detaljrikedomen, storleken och vetskapen att allt är gjort av människohänder för över 2000 år sedan.
Duktiga ingenjörer
Petra byggdes av nabatéer, ett arabiskt nomadfolk, flera århundraden före Kristus. Platsen valdes med omsorg. Bergen runt omkring gjorde staden i princip ointaglig och här fanns vatten så att nabatéerna, som var duktiga ingenjörer, kunde bygga långa vattenledningar och djupa vattenreservoarer.
Petra blev snart en viktig knutpunkt för alla handelskaravaner som gick mellan Europa, Egypten och Asien. Här kunde man rasta och utfordra sina djur, här garanterades man skydd. I utbyte tog Petras invånare ut skatt och avgifter. Det var så nabatéerna grundade sina rikedomar.
Petra nådde sin höjdpunkt runt år 0. Drygt 100 år senare införlivades staden i det romerska riket, vilket band annat påverkade arkitekturen. Det byggdes en teater, badhus och huvudgatan stenlades och kantades med kolonner. Men samtidigt minskade Petras betydelse som handelsstad.
Petra glömdes bort
När området dessutom skakades av jordbävningar flydde invånarna till säkrare mark.
Bortsett från en kort period på 1100-talet då korsriddarna utnyttjade stadens skydd beboddes staden bara av lokala beduiner. Petra försvann allt mer in i glömskans dunkel.
Men allt skulle förändras år 1812 när den schweiziske upptäcktsresanden Johan Ludwig Burckhardt utklädd till pilgrim tog sig in i staden han hört talas om under sina resor i arabvärlden. Återupptäckten innebar att Petra gick en ny storhetstid till mötes, den här gången som sevärdhet.
På nabatéernas tid hade staden 3 000 tusen invånare. I dag intas den av 300 000 turister årligen, och är därmed Jordaniens mest besökta plats. De beduinfamiljer som fortfarande bor här lever i första lever på att sälja souvenirer till oss turister.
Mäktig vy över staden
Petra består av runt 800 byggnader och monument, så jag fortsätter min vandring förbi Skattkammaren. Stannar en stund framför Amfiteatern som har plats för 7000 personer, även den skapad ur en enda klippa.
Klättrar upp till Den heliga offerplatsen varifrån vyn över det som en gång var storstaden Petra är mäktig.
Sista anhalten blir områdets högst belägna byggnad Klostret, Ad-Deir. Hit kommer man efter ytterligare en ansträngande klättring.
”Ett måste på vår resa”
Klostret är inte lika utsmyckat som Skattkammaren, men det är i gengäld betydligt större och exteriören får en fantastisk lyster när det badar i det mjuka, varma kvällsljuset.
Dessutom är utsikten över bergslandskapet spektakulär.
– Det här var ett måste på vår resa. Efter att ha sett Indiana Jones-filmen ville jag uppleva det på riktigt. Det är verkligen en belöning att komma hit, säger Petro Dubassi från Kosovo som sitter vid klippkanten tillsammans med sin flickvän och njuter av en av jordklotets mest magiska platser.
TEXT & FOTO
Anders Königsson/Respress
redaktionen@bortabra.se
Kategori: Asien: resereportage, REPORTAGE
