Okinawa: Djungel och stränder i södra Japan

Redaktionen | 2011/01/31 | Kommentarer (0)



REPORTAGE. Söder om Japans fastland ligger hundratals öar utspridda. Upptäck de idylliska sandstränderna och den böljande grönskan i ögruppen Okinawa.

Okinawa på kartan


View larger map

Fakta / Okinawa

Resa dit
Först flyg från Skandinavien till det japanska fastlandet, därifrån Japan Airlines, www.jal.com, som har trafik till olika flygplatser i Okinawa. Resan från fastlandet till sydligaste Okinawa tar drygt tre timmar och kostar 1000 kronor.

Japanspecialisten, www.japanspecialisten.nu, och Världens Resor, www.varldensresor.se, arrangerar paketresor till Okinawa.

Boende
På öarna i Okinawa finns allt från backpackerhostel till lyxhotell.

Club Med Kabira, tel +81 980 844 600. Ligger på Ishigaki är ett bekvämt, högklassigt hotell på en vacker strand där mat, dryck och aktiviteter ingår, som vindsurfing, snorkling och tennis. En vecka i dubbelrum: cirka 20 000 kronor i juli.

Resa runt
På öarna i Okinawa gäller främst buss, taxi eller hyrbil. Mellan öarna går flyg för längre avstånd och båtar stora som bussar för kortare avstånd. Taxi är billigare än i Sverige.
Ön Ishigaki är en bra utgångspunkt för korta båtresor till övriga öarna i södra Okinawa.

Valuta
1 kr = cirka 12 yen. Dollar och euro funkar inte.

Prisnivå
Något billigare än i Sverige.

Äta och dricka
Forskare tror att den traditionella, kolhydratsfattiga maten på Okinawa är en anledning till att människorna på Okinawa lever längre än någon annanstans i världen. Sådan mat går att få tag på lite här och var. Västerländsk mat är också lätt att hitta.

Klimat
Okinawa har ett subtropiskt klimat. Våren är behaglig, regnsäsongen varar från maj till juni, i september oktober kommer tyfoner. Medeltemperaturen i juli ligger på 31 grader och i januari på 19 grader.

Turistsäsong
De flesta kommer under denna varma och fuktiga sommaren. Temperaturen är väldigt behaglig i mars–april och november-december.

Resenärer
Mest japaner i olika åldrar.

Invånare
På öarna i Okinawa bor närmare 1,5 miljoner människor, i Japan som helhet drygt 127 miljoner.

Språk
Japanska samt flera lokala ryūkyūspråk som talades på öarna innan japanskan kom hit. Många som jobbar inom turistnäringen kan även engelska.

Internet
I städerna och på hotellen finns god tillgång till internet.

Visum
Inget visum behövs för svenskar som besöker Japan upp till nittio dagar.

På nätet
www.pref.okinawa.jp/english
www.okinawastory.jp/en/
www.okinawa.com
www.ishigaki-japan.com

Okinawas invånare är kända för att leva längst i hela världen. Forskare tror att en av orsakerna är den traditionella kosten, som är väldigt fattig på kolhydrater.

– Ni borde prova goya champuru och umibudo, det är god traditionell mat, säger Hiroshi, som hjälper till på sin mammas minimala restaurang Cafe Hook på ön Iriomote.

Så klart vi måste, säger vi, och gör en beställning. Genom restaurangens fönster ser vi en del av det skådespel som gett ön epitetet den vilda naturens sista utpost i Japan: Berg täckta av grönskande djungel, och ett blått hav som försvinner i horisonten.

Friterat sjögräs

Hiroshi serverar oss vår umibudo, som visar sig vara friterat sjögräs. Till det får vi Okinawa-lime att pressa över. Det är riktigt gott, vilket är mer än man kan säga om Goya champuru, en bitter gurkliknande grönsak. Men vi äter upp i hopp om ett långt liv.

Hiroshi är född på ön, och bortsett från några studieår nära Tokyo har han bott här i hela sitt liv, berättar han. Och han har inga planer på att flytta.

– Jag jobbar med lite av varje för att det ska gå runt. Jag står här i restaurangen, och jag jobbar på bilverkstan. Jag gillar att bo här och min familj trivs bra.

Ensamma på stranden

Vi är de enda gästerna på vårt lilla hotell och på stranden är vi helt ensamma. Även hotellpersonalen har vi för oss själva, så vi har inga problem att få skjuts till en av öns största sevärdheter, djungelvandringen alla pratat om sedan vi kom hit.

Vandringens slutpunkt är det breda vattenfallet i Urauchi River, men som vanligt med den här typen av äventyr är inte bara det höjdpunkten, utan också vägen dit.

I det här fallet floden vi färdades på innan vi börjat vandra, en flod omgiven av en växtlighet så prunkande att tankarna går till Amazonas. När vattnet blir för strömt sätts vi i land och traskar vidare på en ringlande stig in i djungeln.

Skogens ljud tar över. Vi har hört att folk gått vilse och försvunnit här, så vi tar inga risker utan följer den vältrampade stigen och de små skyltarna som talar om hur långt vi har kvar. Så till slut öppnar sig den kompakta grönskan och vi ser vattenfallet med sina forsande etapper.

Händelserik historia

Okinawa har en brokig historia. Första gången öarna nämns i historieböckerna är år 603 då Kina krävde att invånarna skulle underkasta sig den kinesiska kejsaren. Folket vägrade men sju år senare invaderas Okinawa och blev en kinesisk vasallstat i 500 år.

Därefter följde några hundra år med lokala kungadömen, och täta affärsförbindelser med grannländerna Kina, Korea, Japan, Taiwan och Filippinerna. Öarna hann bli en rik handelsstat innan det år 1609 var dags för nästa invasion, den här gången av Japan.

Öarna stod under japansk kontroll till slutet av andra världskriget då ett av Stilla havets största och viktigaste slag, slaget om Okinawa, utspelades här. De japanska styrkorna föll mot USA, vilket ledde till att ögruppen stod under amerikansk administration fram till 1972 då den överlämnades till Japan.

Fortfarande är dock 25 000 amerikanska soldater stationerade här, vilket inte är populärt. I en undersökning 2007 motsatte sig 85 procent av Okinawas invånare USA:s militära närvaro och i somras avgick Japans premiärminister Yukio Hatoyama. Ett skäl var att han inte kunde hålla sitt vallöfte att stänga en av de amerikanska baserna.

Allt tätare bebyggelse

Alla influenserna utifrån har skapat en egen kultur på öarna. Många anser att de står närmare Kina och Filippinerna än Japan.

Olika varianter av det så kallade ryukyuspråket, som talades här långt innan japanerna kom hit, pratas fortfarande i byarna. Men de lokala språken är på tillbakagång. Japanskan är på väg att ta över, bland annat på grund av att allt fler fastlandsjapaner flyttar hit, lockade av den lugna, kravlösa tillvaron.

Inflyttningen har fört med sig att huvudön med samma namn som hela ögruppen, Okinawa, närmar sig smärtgränsen för vad den tål när det gäller bebyggelse, och på sina ställen är den inte alltför är vacker.

De mest orörda öarna hittar man längst söderut, som till exempel Iriomote där Hiroshi bor, Taketomi och Ishigaki.

Vackraste stranden

Vi lämnar Iriomote och tar oss med båt till Ishigaki. Taxiresan från hamnen till andra sidan ön där vårt hotell ligger går på en lång ringlande väg mellan höga berg och genom skogar, förbi ängar, kohagar och små byar.

Hotellet ligger i Kabira Bay som är ett av Japans bästa område för snorkling, dykning och vindsurfing.

Innan vi checkar in går vi ner till stranden. Vi ställer oss med vatten upp till knäna och tittar på clownfiskarna som simmar runt i sina anemoner. Sedan lägger vi oss i den mjuka vita sanden och sover.

Resan avslutas på ön Taketomi där en av Japans mest välbevarade byar ligger. Den heter också Taketomi, och har omkring 360 invånare. Vi flanerar längs grusvägarna.

Husen är låga och tempot lågt. Vi går förbi ett litet dagis och en skola, alla vi möter hälsar glatt. Vi klarar oss på engelska och några få japanska ord.

Promenaden fortsätter ut på landet, ut på en smal väg kantad av gröna buskar och ängar. Fjärilar flyger omkring oss. Så tar vägen slut och framför oss breder en bländade vit sandstrand ut sig i vad som känns som en evighet.

Vi har kommit till Kondoi beach, och frågan är om vi någonsin sett en så vacker strand.

TEXT
Magnus Jonsson/Respress
FOTO
Sara Alinder/Respress
redaktionen@bortabra.se

Taggar: , ,

Kategori: Asien: resereportage

Om Redaktionen: Mejla redaktionen@bortabra.se om du har synpunkter på artiklarna eller vill tipsa om en nyhet. Vi gillar mejl! Se skribentens profil.

Skriv en kommentar




Om du vill ha en bild som visas till dina kommentarer, se till att fixa en Gravatar.