Följ med på en resa till kolossala Kairo
I Kairo möter pyramider och sfinx smäktande arabpop, 20 miljoner människor och 50 000 taxibilar. Egyptens huvudstad är en av världens häftigaste och mest intensiva städer. Nu, när sommarhettan övergår i behagligare höstvärme, är rätt tid att resa hit.
Kairo på kartanView larger map |
Fakta / KairoRESA HIT Egyptiska Statens Resebyrå i Stockholm, www.egyptiska.se, ordnar paketresor till Kairo. Jambo Tours erbjuder rundturer som bland annat omfattar Kairo. Charterarrangörer, som exempelvis Fritidsresor, Apollo och Ving erbjuder tvådagarsturer till Kairo från Röda havets badorter. Flygbiljett söker du lättast på Flygresor.se BOENDE MAT & DRYCK Arabesque, 6 Sharia Qasr el Nil, nära egyptiska museet, tahini, homous och läckra smårätter till ett glas svalt rödvin. Egyptian Pancake House, i basaren, Midan Hussein, med läckra, fyllda middagspannkakor. På kvällen: Kaukab ash-Sharq, 11 Sharia Saraya al-Ezbekiyya, kafé som hyllar Nilens näktergal, Umm Kolthum. Vattenpipa, sång och mintté. RESA RUNT SEVÄRDHETER Pyramiderna vid Giza och sfinxen liksom trappstegspyramiden vid Saqqara, som nås med taxi. Båttur på Nilen: i hyrd felucca, i kvällsputtrande diskobåt med arabpop, eller halvdagstur till slussarna vid Qanater. Shopping i Khan al Khalili. Utsikt från citadellet. Det gamla koptiska Kairo. Och fantastiska moskéerna Al-Azhar, Sayyidna al-Hussein, al-Hakim, Mohammed Ali, Ibn Tulun och Sultan Hassan. MER INFORMATION |
Detta är alltså Kairo. Så står jag vid Nilen och försöker få något slags grepp. Floden från Afrikas inre drar himmelsblek mot delta och Alexandria. Feluccor, segelbåtar, snurrar inför dadelpalmer och svartvita kungsfiskare.
Luften är trög av smog. Ön Geziras skyskrapor söker solen.
Strandpromenaden Corniche el-Nil sjuder av rörelse. Bilar, hästdroskor, mörka nubier, kvinnor i slöja. Någonstans bortom allt synligt, väntar Gizas pyramider, sfinxen och öppen öken.
Mest tätbefolkat i världen
Det sägs att det förhållande som klarar en vecka i Kairo, klarar allt. Så påfrestande påstås stan vara. 20 miljoner människor bor och arbetar här i världens mest tätbefolkade storstadsområde.
Kippar efter andan inför mötet. Den kompakta väggen av hus, tak, reklamskyltar och i luften upphöjda expressvägar. Varenda millimeter är utnyttjad för mänsklig aktivitet. Så kompakt att det nätt och jämt finns syre att andas.
Rent urbant känns bytet från Stockholm som en förflyttning från division fyralunk till toppen av elitserien. Ändå befinner jag mig snart i harmoni. Uppfylld av kittlande iver att se mer och mer.
Te på mynta, tobak med vanilj
Kairo är stort, men stämningen är välkomnande mild. Och bortom varje ny vägkorsning, väntar storslagna upplevelser, företeelser som fångar ögonen.
De prydliga pyramiderna av apelsiner i rasande brandgult. Musiken. Kvidande, gnällande stråkar som strömmar mot vattenpipor på rad.
Sitter snart på ett sådant kafé. Fem stolar och bord mot en husvägg. Emaljkanna med te och färska, gröna kvistar av mynta. Vaniljdoftande tobak och hoande palmduvor.
”En lätt intorkad Ramses II”
Betalar några kronor och börjar sedan med början. Med vad som känns som hela vår civilisations födelse. Kairos egyptiska museum. En rosa byggnad, nött och gammal med läckande tak, men fullproppad med iögonfallande föremål.
Tutanchamons skimrande guldmask, prinsesskronor från Dahshur, den 5000 år gamla Narmerplattan som beskriver enandet av det övre och det nedre Egypten.
Så mycket fantastiskt möter här. Skönhetsupplevelser i ett svindlande fritt fall genom årtusendena. Beundrar en liten fajansblå flodhäst. Hukar under kolossalstatyerna. Och skräms en smula av mumierna och en lätt intorkad och tovig Ramses II.
Pannkakor med tonfisk
Tar sedan en taxi tvärs genom stan. Khan al Khalili saluterar livet av i dag. Kairos basar bildar en sjudande labyrint av folk och varor. Minimala butiker som säljer kopparkittlar, tallrikar, galet färgat tyg på rulle, te, kryddor och magdansattiraljer. Gränder där åtskilliga av besökarna går klädda i landsbygdens traditionella fotsida dräkt, galabia.
Strosar förbi marknadshallar, verkstäder och en affär som säljer torkade antilophorn och härfågelsfjädrar. Stannar upp för lunch.
Äter pannkakor med tonfisk och russin. Vilar på moskén al Hakims svala innergård. Passerar en trafikerad gata och står plötsligt inne i de dödas stad; Northern Cemetery och kvarter efter kvarter med gravar och mausoleer. Men också en skuggvärld, där det bor tusentals människor, där det finns får och gäss och tvätt som hänger på tork.
Bisarrt boende
Bjuds av en gammal dam in i det gravmonument där hon bor, har säng och teve. Fenomenet kan tyckas en smula bisarrt, men bottnar förstås i Kairos trångboddhet och fattigdom.
Det krävs en höjd, ett rejält backkrön för att få grepp om Kairo. Stans citadell erbjuder en sådan. Den väldiga fästningen, med moskéer, palats och murar, stod under 700 år som säte för Egyptens härskare. Nu bjuder samma plats på utsikt över ett ändlöst hav av hustak.
Ur förmiddagssmogen reser sig Sultan Hassanmoskén, byggd av 27 sorters marmor. Längre ner mot Nilen väntar mönsterstadsdelen Midan Talaat Harb, som med gröna fönsterluckor och drag av La Belle Epoque, smälldes upp på 1860-talet, lagom till Suezkanalens öppnande.
Sedan följer Nilen och ön Gezira med skyskrapor, stål och glas.
Staden som aldrig dör
Ser mig mätt. Och tar sedan en av stans 50 000 taxibilar tillbaka till hotellet. Den körs av Sami, en koptisk statstjänsteman som arbetar på kontor mellan 8 och 14, som därefter sover två timmar i hemmet, vaknar upp till en kopp té och dagens upplaga av Al-Ahram, innan det taxipass påbörjas som slutar ungefär halvvägs mellan midnatt och gryning.
Sami övertygar mig. Kairo är en stad som aldrig sover, som aldrig dör. Kairo är helt enkelt Kairo och inte lik någon annan stad.
TEXT & FOTO (om inte annat anges)
Mikael Persson/Respress
redaktionen@bortabra.se
Kategori: Afrika: resereportage
