Jag har en annorlunda resvana: att gå till frisörer i olika länder.
Klippning och rakning i Phnom Penh för något år sedan kostade en (1) amerikansk dollar och utfördes med perfekt precision, på gatan av en äldre farbror. En budgetklippning på Langkawi 2007 gjorde att jag såg ut som ett piggsvin i ett par veckor.
Men ingen fara, det växer ju ut igen. Och att gå till frisören utomlands är ett kul sätt att komma befolkningen lite närmare.
Igår strosade jag runt i en galleria i staden Seremban, i delstaten Negeri Sembilan, knappt två timmar söder om Malaysias huvudstad Kuala Lumpur, när jag fick syn på en udda frisörsalong.
Allt i den lilla neongröna salongen köptes i en automat.
Oavsett om du ville ha hårvax, shampoo, eller en ny borste fick du stoppa pengar – jämn växel – i automaten och varan trillade fram. Till och med för en klippning krävdes att kunderna köpte ett kort i automaten och räckte fram det till personalen för att jobbet skulle börja.En klippning kostade bara 15 ringgit, strax under 30 kronor, så jag borde inte klaga på servicen.
Men när det var dags att borsta bort klipprester från ansikte och nacke tog killen som klippte mig (som såg ut att vara 14 år och på rymmen från ungdomsvården) inte fram en sådan där liten borste med lackat trähandtag som frisörerna i alla andra länder använder. Inte då. Ut från ett skåp kom en dammsugarslang ochmed maskinen på maxeffekt började han dammsuga mitt huvud.
Situationen var så dråplig att jag nästan började garva. Men bara nästan. Det räckte med en blick i spegeln på tonårsfrisörens stenansikte för att inse att han tog sitt jobb på största allvar.
Om frisyren blev bra? Jodå, helt okej faktiskt. Jag fick räta upp några kanter med trimmern på rakapparaten efteråt.
Men för knappt 30 kronor var det rena kapet.