Kommer ni ihåg kemilektionerna i högstadiet, när vi fick lära oss vad en mättad lösning är?


Om jag inte missminner mig var labbmaterialet så enkelt som salt och vatten. Experimentet gick ut på att visa att om du häller för mycket salt i vatten, slutar det att lösas upp – hur mycket du än rör om. Lösningen har blivit mättad.


Jag har upplevt så otroligt mycket
de senaste 19 dagarna – resan har varit helt fantastisk – att jag nästan blivit mättad. Men bara nästan.


Tydligen finns det någon slags gräns för hur många intryck, upplevelser, syner, smaker, lukter och möten vi kan bearbeta inom en begränsad tid.


För en resenär är det tråkigt men inte så farligt.
För en journalist däremot, blir det ofrivilligt tjänstefel. Slutar du observera, anteckna och fotografera kan du lika gärna stanna hemma.


Las Vegas blev räddningen. Upplevelsen som gjorde att jag bara nästan är mättad. Om en aningen mer ordinär destination hade kommit min väg så långt in på resan, då hade jag nog stängt av och gått till sängs.


I Vegas var det omöjligt, som tur är.


Jag ska göra om den här resan någon dag. Samma rutt, men med en restid på fyra till sex månader. Då skulle lösningen hinna blandas ut mellan stoppen. Om ni förstår.


Nu ska jag använda resans sista timmar till att göra det mest turisttypiska man kan tänka sig i Dublin: besöka Guinness.


Låter väl passande? Mättad lösning möter mörk och mäktig malt.

 

Mumma.

Klassisk reklam för Guinness

Kommentarer

kommentarer