Jag har varit nyfiken på den tyska staden Freiburg ett tag.

Staden kallar sig för "Schwarzwalds gröna huvudstad" och storskalig pionjärsatsning på solenergi och en helt bilfri stadsdel är några av punkterna på stadens gröna meritlista.

Freiburg skaffade sig ett försprång, då man redan 1996 tog beslut om att minska koldioxidutsläppen i staden med 25 procent fram till 2010. Tyvärr lyckades man inte helt i att uppnå det målet, men istället för att deppa satsar staden stenhårt på att minska med 40 procent till år 2030.

Vid den här tiden ifjol reste jag från vårvarmt LA till högsommarhetta i Mexiko.

Jag gjorde på så vis en riktigt trevlig snabbspolning av den här utdragna årstiden som varken kan kallas vinter eller vår och som gör att man längtar något så infernaliskt efter att knoppar äntligen ska brista och tappra vitsippor titta upp, att det nästan gör ont.

Att lämna Sverige för ett litet tag just i februari och mars är en listig tanke. Tyvärr funkade den av flera skäl inte lika bra i år. Jag kan ju trösta mig med att det är betydligt mer klimatsmart att stanna hemma.

Jag har just sett "Green – den sista orangutangen" på SVT Play, en fransk film som på dramatiskt, nästan poetiskt, vis skildrar hur skogsavverkning i Indonesien får förödande konsekvenser för orangutangerna och de många andra av djungelns invånare som brukade leva här.

Djungeln var deras hem långt innan människan satte sin fot här. När den nu i rasande fart huggs ner eller eldas upp ner finns inga möjligheter till överlevnad kvar.

Medan jag vill bo i enkel stenstuga, så har min pojkvän pampigare planer.

Och efter lite bildtittande, så kan jag bara hålla med om att det känns som en väldigt bra idé. Jag skulle helst välja resan som följer Inkaindianernas fotspår i Anderna i nordvästra Argentina, där man rider genom dalar med kristallklart vatten och och sedan tar sig in i öknen med sina mångfärgade mäktiga berg.

Det här med att bo i en stuga på landet har fascinerat mig ända sedan jag var liten. Ju mindre och mer spartanskt, desto bättre.

Allra helst ville jag bo i Mor Lenas Stuga vid Sotenkanalen i Bohuslän, ett pyttelitet stenhus där änkan Lena bodde med sina åtta barn på 1700-talet. Där skulle jag gå till brunnen och hämta vatten, mjölka kor och baka bröd över öppen eld (exakt sådant som Lovis gör i Ronjafilmen!).

”Använd kranvatten istället för flaskvatten”

Jag sitter och läser klimatsmarta tips som kom in från deltagarna vid en workshop om ABFs Klimatpaket förra veckan. Ovanstående är inte det mest revolutionerande förslaget, men en enkel vana att lägga sig till med om man bara bestämmer sig.

Det finns framför allt två bra anledningar att ha egen vattenflaska istället för att köpa kranvatten. Den första är att tillverkningen och transporten av flaskan förbrukar både vatten och fossila bränslen och ger upphov till utsläpp i form av till exempel koldioxid.

Den här veckan har både Fritidsresors flygbolag TUIfly Nordic och Thai Airways gått ut med klimatsatsningar som de säger sig vara först i världen om.

Det är inga revolutionerande drag, men desto större anledning att uppmärksamma att någon äntligen genomför dem.

Det damp ner ett vykort från Kina i min brevlåda idag.

Gillar när det händer. Visst är det fortfarande något speciellt med känslan av att ett litet kort färdats, kanske i flera veckor, från andra sidan

världen för att landa just på din eller min hallmatta?

Inspirerande konst, listig design, innovativ inredning.

Vackra skapelser, som brevpapper av återvunna kartor från resor, designmässiga möbelkreationer av gamla lastpallar och udda cykelhjälmar inklädda i ryska mössor eller tjusiga hattar.

Sitter och drömmer mig bort och hittade en lista över 2010 års bästa "low-carbon"-semestrar på The Guardian att inspireras av.

Vid en närmare titt kände jag att listan kändes bekant, för jag har redan förra året tipsat om designmässigt sköna Scarlet i Cornwall, lekfulla Orion B&B på franska Rivieran och eko-iglohotellet Whitepod i Schweiz.

I mina öron låter det nästan för bra för att vara sant.

En sökmotor som räddar regnskog – två kvadratmeter per klick – genom att donera 80 procent av sina inkomster till WWF:s projekt i Jurena National Park i Amazonas. Och som dessutom sköts via servrar som drivs av enbart förnyelsebar energi.

Sökmotorn Ecosia lanserades i december och är ett Tysklandsbaserat projekt som drivs i samarbete med Yahoo, Bing och WWF. Skaparna hade som målsättning att bevara regnskog utan att vara beroende av gåvor och såg potentialen i sökmotorer på nätet. Det är de sponsrade sökresultaten som står för notan, användaren behöver bara söka på som vanligt.

Vill du ha inspiration för en hållbar och billig semester? Sätt på SVT ikväll kl 20.30.

Då visas filmen The Leftovers - ”Containerdykarna” - som jag tidigare skrivit om och som handlar om ett gäng unga som tar sig fram genom Australien med en bil driven på förbrukad frityrolja och äter mat som andra slängt.

Jag gillar, som ni kanske förstått vid det här laget, hur vi kan lära genom att resa.

Förstår vi världen lite bättre kan vi också ta bättre hand om den. Och hur vi i viss mån – och förhoppningsvis positivt – kan påverka de ställen vi besöker.

”Travel light, travel right” är mottot på sajten Travel to care som vill uppmuntra oss att resa i Indien, Nepal och Bangladesh med så små negativa fotavtryck som möjligt.

På sidan finns information om och bokningslänkar till över 200 hotell och resorts som ”har påbörjat en resa mot hållbar och ansvarsfull turism”.

Sajten beskriver sig själv som en informations- och bokningsservice som skapar en länk mellan turister och turismaktörer som vill göra skillnad på sin lokalort. Hotellen kan bokas via sajten och priserna står för det mesta i lokal valuta.

I skog- och biodiversitetssreservatet Huilo Huilo i Chile döljer sig två mycket märkliga hotell, båda med naturen som förebild.

Montaña Mágica - det magiska berget - är byggt i form av en vulkan, men istället för lava strömmar vatten ur dess topp och ner längs fönster och ytterväggar.