En blekgrå fredag förmiddag i mars.
Molnen nosar i takplåten på femvåningshuset utanför kontorsfönstret, termometern vägrar att lyfta från nollstrecket och sommaren känns oändligt avlägsen.
Då, när det behövs som mest, händer det. Jag blir tipsad om den här filmen från Galapagos av den polska undervattensfotografen Darek Sepiolo.
Hämtar en mugg kaffe, klickar igång. Och 7 minuter och fem sekunder har svårmod och vinterdepp ersatts av upprymdhet och ren jäkla glädje.
Vilken alldeles underbar värld vi lever i, eller hur? Den finns därute. Bortom de gråa svenska vintermolnen. Redo att upptäckas.