Är det en rättighet att få fälla ryggstödet bakåt när vi flyger?
Fler än 600 personer har svarat på den frågan, du hittar den i sidospalten här till höger, och jag tycker att resultatet överraskar. Eller kanske inte ändå, svaren visar att det finns en frustration med hur vi och andra, framförallt andra så klart, hanterar vårt personliga utrymme ombord på flyget.
I skrivande stund anser en majoritet, 47 procent, att det inte är en rättighet att få fälla ryggstödet bakåt under flygning. En mindre andel av er som svarat, 42 procent, anser att det givetvis är en rättighet att få göra det.
Och i det här fallet har ju minoriteten rätt. Det är din stol, du får fälla det där ryggstödet precis som du vill. När du vill.
Men. Precis som med alla andra rättigheter i livet så är den – eller åtminstone borde vara – kopplad till en skyldighet: att respektera andra människor. I det här fallet den där medmänniskan vars matbord hänger på baksidan av din stolsrygg.
På flyget hem från USA för några veckor sedan hände det som allt för ofta sker, speciellt på långflygningar. Så fort killen i stolen framför hade fått sin matbricka undanstädad, fällde han stolsryggen bakåt i maxläge utan att ens tänka tanken att passageraren på raden bakom kanske fortfarande hade mat och dryck på bordet. Vilket jag hade. Kaffekopp och vinglas var millimetrar från att ramla ner i knäet.
Jag blev så förbannad att jag svor och slog näven i stolsryggen. Patetiskt? En aning. Men kombinationen långa resor och arroganta medpassagerare kan ha den effekten. Inte för att det hjälpte, killen var okontaktbar. Försvunnen i en effektivt skapad bubbla av hörlurar, nackkudde och ögonskydd.
Jag kan bara gissa att det är upplevelser som den där som får 47 procent av er att anse att det inte är en rättighet att fälla ryggstödet och 11 procent att tycka att flygresan skulle vara trevligare om ingen fällde ryggstödet alls.
Kan vi inte komma överens om att vi skärper oss och börjar visa varandra lite respekt även på flyget? Att vi vänder på huvudet och visar för passageraren bakom att vi gärna vill fälla ryggstödet och vila en stund? Gjorde vi det, skulle svaren på frågan nog ha en helt annan fördelning.
Jag tycker dessutom att vi borde kunna komma överens om att inte fälla stolsryggen förrän efter att den första måltiden serverats – och städats undan.
Men det kanske är att be om för mycket?