Min kollega Johanna skrev om "raw food" nyss. Hon skulle ha varit med idag …
Föreställ er följande:
En trevlig grönländsk farbror (mannen på bilden ovan) med kråksparkar och milda ögon i ett väderbitet ansikte erbjuder dig en bit "mattak".
Vad gör du? Tackar vänligt ja, så klart. Biten är ju trots allt inte större än en godis à la engelsk konfekt.
Det som händer är att du strax ser ut som stadsbon nedan (Foto: mattakmannen).
Mattak är hud från narval, med lite av späcket kvar på undersidan.
Rätten ska, enligt den grönländske gubbtjyven, vara bra mot det mesta
från blodproppar till hål i tänderna.
Mycket möjligt att han har rätt. Men det smakade fasansfullt,
vedervärdigt illa. Jag har svalt en hel påse Fishermans Friend Salmiak,
men det smakar fortfarande ruttet kadaver i munnen.