Langkawi, manet på Pantai Cenang

I förra veckan hände det igen, tyvärr.


En svensk resenär avled efter att ha kommit i närkontakt med en manet i Sydostasien. Kvinnan, som var hemmahörande i Jönköping, omkom på stranden Pantai Cenang på Langkawi i Malaysia, förmodligen offer för en kubmanets dödliga gift, skriver jnytt.se.


I april 2008 inträffade samma sak med en elvaårig svensk flicka som badade på thailändska Koh Lanta. Även hon miste livet efter kontakt med en manet.


Jag har tidigare skrivit om maneterna och deras inverkan på turism och resor. Att framförallt badturism av chartermodell drabbas när sådant här händer, är nog oundvikligt.


Vi slutar inte att resa på grund av rädslan för vad som kan
finnas i havet, men vi håller oss nog hellre i hotellpoolen. Och om vi
ändå badar i bassäng, varför då flyga runt planeten i jakt på en vacker
strand? En så till synes banal livsform som en manet kan faktiskt ändra
våra resemönster på sikt, tror jag.


Tyvärr tycks det oundvikligt att maneterna blir fler och sprider sig
till nya områden. Forskarna tror att det kan bero på klimatförändringar
och/eller utfiskning av fiskarter som brukar hålla manetpopulationerna
i schack. Oavsett orsak vet vi att manetproblemen den senaste tiden
växt på så geografiskt varierade platser som Phuket och Barcelona.


Jag är i normala fall öppen för och nyfiken på allt som finns i naturen och i haven. Men maneterna är ett undantag. Ett stort undantag. Få saker äcklar mig så mycket.


Bilden här ovanför tog jag på Langkawi 2007 på just Pantai Cenang där den svenska kvinnan avled för några dagar sedan.


Döda, uppsköljda, jättemaneter låg över allt på stranden när vi var där. De största mätte upp emot en halvmeter i diameter.


Förmodligen var det inte sådana som orsakade det senaste dödsfallet, de
dödligt giftiga kubmaneterna är betydligt mindre, men de räckte med
råge för att vi skulle hålla oss till hotellpoolen i en hel vecka.

Kommentarer

kommentarer