”We say uff da”

Vi drar på blågul
bilresa genom Minnesota

I Minnesota är den svenska historien tydligt närvarande. På torget i lilla staden Lindstrom står Karl-Oskar och Kristina statyer. I Chisago står Vilhelm Moberg med sin cykel. Skyltar på svenska. Köttbullar med lingonsylt på menyerna.

Minneapolis skyskrapor blänker i junisolen. Storstaden sitter ihop med St Paul. Tillsammans kallas de Twin Cities. Städerna är inte särskilt kända, men dök upp i bröderna Cohens film Fargo där många av oss lade märke till att man sade ”jaah” istället för ”yeah”. Något svenskt fanns i klangen.

Twin Cities är startpunkten för den som vill göra resan till Minnesota och de mest berömda svenskbygderna i USA. De som de allra flesta av oss lärt känna genom Vilhelm Mobergs utvandrarserie i fyra böcker. Eller genom de två storfilmerna Utvandrarna och Nybyggarna.

Minner om Sverige

Det första jag tänker på efter att ha lämnat trafikstockningarna i Twin Cities är att naturen påminner om den hemma i Sverige. Grönt och böljande, insjöar och tallar, gran och lövträd. Det enda som saknas är de röda stugorna med vita knutar.

Då vägen skjuter genom landskapet, bort från motorvägen in i det frodiga, då skulle man lika gärna kunna vara i Sörmland eller Västergötland. Men allra mest tänker jag på Småland. Det var ju härifrån de kom, Karl-Oskar och Kristina, och de andra från Ljuders socken som på mitten av 1800-talet lämnade Sverige där flera missväxter fört dem så djupt in i fattigdom att de inte fanns något annat att göra än att fly.

>> RESA TILL USA?
EXPEDIA HAR FLYG OCH HOTELL! 

Drygt 1,2 miljoner svenskar utvandrade till USA. Amerika kallades för ”Den nya världen”, och efter månader på ett segelfartyg, så dramatiska att flera satte livet till, kunde de sätta fötterna på amerikansk mark.

Tiotusen sjöar - minst

Med tåg färdades de sedan genom de nordamerikanska skogarna och slätterna för att slutligen slå sig ner i Minnesota. Delstaten kallas ”Land of 10 000 lakes”. (Egentligen finns här 11 842 sjöar.) Mitt i ett stort sjösystem, där jorden var som rikast, bosatte sig svenskarna.

En ort i svenskbygderna heter Stillwater och är känd för sina bokhandlar och fina Bed & Breakfast. En annan går under namnet Scandia och har listat sina skandinaviska sevärdheter en turistbroschyr: ”Gammelkyrkan”, ”Präst Hus”, ”Ladugård”, ”Stuga”. Samtliga byggda på mitten av 1800-talet av svenska immigranter.

Den som vill kan också delta i ”Midsommar Dag” och ”Lutfisk Dinner” (inkluderar även köttbullar och firas tredje torsdagen i november) och ”Lucia Fest”, som enligt informationen alltid hålls andra söndagen i december.

I Chisago, några kilometer därifrån, står en staty som förställer Vilhelm Moberg med cykel.

”Scandinavian Donuts”

Han bodde här 1948. På cykel tog han sig runt för att att hitta miljöerna till sina böcker. Överallt finns spår av Sverige. Här finns ”Svens's Comfort Shoes”, ”Shoquist Road” och ”Swedish Inn” med ”Scandinavian Donuts”. Jag kör längs ”The Moberg Trail”.

Vägen leder till lilla staden Lindstrom. Den går inte att missa. Vattentornet är en kaffekanna där ”Välkommen till Lindstrom” står skrivet med stora bokstäver. Staden har fått sitt namn av den förste svenska bosättaren, Daniel Lindström.

Det var också här Erik Norelius bodde, vars anteckningar sparats och som var stöd till Mobergs litterära historia. Skyltarna i staden är både på engelska och svenska. På restaurangerna finns köttbullar och lingon, man kan köpa träskor och böcker om Stockholm.

Få turister hittar hit

På ett litet torg står Karl-Oskar och Kristina staty. Kristina vänder sig om mot Sverige. Hon längtade hela tiden hem. Den svenska och amerikanska flaggan vajar bakom.

Statyn är en replika av Axels Olssons skulptur i Karlshamn. Det var därifrån de seglade mot ”Den nya världen.”

Turismen här är lågmäld, en del skandinaver, några amerikaner. För den som inte är intresserad av spår efter svenskar finns en natur som skapat attraktioner i form av fiske, paddling och vandring.

”We say uff da”

Jag går in i en liten butik för att få höra det där ”jaah” istället för ”yeah”. Det låter inte riktigt så som i filmen Fargo, men visst närmar de sig ett ja, mer än ett yes.
– We say uff da, säger en kvinna när jag berättar om att jag försöker höra hur svenskan har påverkat engelska språket.

– Uff da? frågar jag.

Och hon berättar att det är ett uttryck man ofta säger när något tråkigt inträffat.
Kanske en variant av ”Usch då”.

Jag köper vykort med kaffekitteln som vattentorn och det plingar i dörren när jag går ut.
Lindstrom är litet och utforskas lätt på en dag. Kanske en halv. En gata kantad av souvenirbutiker, en och annan restaurang, mäklare och kafé.

Inte riktigt faluröd

I Ki-Chi-Saga Park, några kilometer utanför staden finns ”Karl-Oskar House”, det hus som Moberg tänkte sig att Karl-Oskar och Kristina bodde i. Idag litet museum, med kök och inredning kvar från 1860-talet, då det byggdes.

Intill finns ett försök till rödmålad stuga med vita knutar. Röd är den, men inte faluröd.

Jag kör vidare norrut och in i de stora skogarna, mot delstaten Michigan där flera av svenskarna också bosatte sig. Vägarna är som en berg-och-dalbana. Skogarna täta.

Ett motell dyker upp. Inte en enda bil på parkeringen. I ett fönster står en dalahäst.

TEXT & FOTO

Bodil Sjöström/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den