Sevärdheter
utan något att se

Jag räknar till tre. Så många andetag hinner jag ta. Sedan är person ett borta.

Även person två och tre, liksom ett betydligt manstarkare bakre led av kroppar, vars konturer och antal jag aldrig riktigt får kläm på, men som av ljudet och de döende kamerablixtrarna att döma raskt byts ut mot en ny, i stort sett identisk uppsättning.

Paulusgrottan tillhör Maltas största sevärdheter. För ungefär 2000 år sedan kurade aposteln från Tarsus här, efter att ha blivit skeppsbruten och ormbiten, innan han skickades till Rom för att bli avrättad med ett svärd.

Historien är ungefär lika tung som platsen är tom.

Trevar mig nerför en skum källartrapp. Får mest känslan av att befinna mig på en mellandagsrea där lyset plötsligt slocknat. För trängseln är manisk.

Folk knuffas och stökar för att knöla sig in till slutmålet och där konstatera: en staty av aposteln (inte särskilt gammal) och något slags votivskepp (från 1960), vilket ger många av betraktarna ett lite osäkert uttryck av att något slags misstag måste ha begåtts.

För säkerhets skull låter de svepa blicken ett varv till, i spelad beundran för grottans skrovlighet, för det subtila mörkret och den kylslagna luften. Samtidigt, inbillar jag mig att de funderar:

Är det verkligen rätt grotta?

Har jag drabbats av ett akut synfel? (hmm…skulle nog aldrig ha smakat den där lokalt producerade apelsinlikören).

Eller hänger det möjligen något textat anslag längre in i hålan, som förklarar ”kära besökare! alla bibliska mirakel finns för tillfället på verkstad, men är tillbaka i nästa vecka och visas i vanlig ordning upp mellan 09.30-14.00.”

Otur i så fall. För utflykten var dyr.

Fast än värre förstås vore om alla besökare blivit lurade. Om guideboksförfattare, reseledare och turistnäring, med trådar måhända ända upp till regeringsnivå, konspirerat för att få dem hit.

Lets face it! Det kan mycket väl vara så.

Platser som inte har något vettigt att visa upp, och vill kränga lite alternativ till shopping och strandliv, letar i brist på Eiffeltorn, valskådning och Dödahavsrullar upp något hål i marken, låter första bästa mytoman fabulera något och så är allt, inklusive vykorts- och drickaförsäljare, klappat och klart: sevärdheten som ingen vågar missa, eftersom alla andra åker dit.

Fler överskattade sevärdheter

Troja, Turkiet. En gång något enastående. Idag mest en praktisk övning för hur långt du kan tänja din fantasi. Bortsett från den trähästimitation, som ser ut som något som köpts in från IKEA, är det mesta fullständigt obegripligt och ger associationer till ett stycke mark satts av för övningskörning av jordfräs.

Ideangrottan, Kreta. Zeus födelseplats finns, enligt guideböckerna, här. Med reservation för att den också kan finnas i någon annan grotta på ön, på någon annan grekisk ö, eller kanske något annat land eller på en annan planet. Ja, om nu Zeus över huvud taget existerat. Sevärt för alla som anser att den bästa semestern, är den som tillbringas i en jordkällare utan ljus.

Kaliningrad och de delar som gör anspråk på vara det gamla Königsberg där filosofen Immanuel Kant flanerade inför hästdragna spårvagnar och rikt kaféliv. Om du verkligen hittar något av detta, ange exakt var, gärna med GPS-koordinater och lägg lappen i ett frankerat kuvert som skickas till KBH, Kommittén för borttappade hansastäder.

Damnoen Saduak, Bangkoks stora flytande marknad är teater. Om du inte vill bli besviken; försvinn före kvällningen då floden monteras ner och stuvas in i en lagerbyggnad i väntan på följande dags föreställning.

Santorini är resenärernas Pamela Anderson. Ljust, välmatat och allt annat än äkta. Vackrast på håll; gärna från övre däck på ditt kryssningsfartyg. Däremot trist och plastigt på nära håll.

Mount Everest. Världens högsta berg! Bara ett problem. Stigen dit löper längs världens längsta toalettpapper, eftersom alla som vandrar hit tycks vara konstant skitnödiga - kanske för att själva toppen inte syns ordentligt förrän under sista vandringsdagens Kala Pattar; om det inte råkar vara molnigt då förstås; då syns den inte alls.

Masai Mara, Kenya. Du ser djuren bättre på Animal Planet; annars är känslan ungefär densamma, minus att varken textteve eller fjärrkontroll funkar. Naturupplevelser blir sällan särskilt djupa från baksätet av en bil/safarijeep.

Mikael Persson

Mikael är journalist, författare och delägare i reportagebyrån Respress. Hemma är Växjö, Istanbul och byn Jyamrong i nepalesiska Himalaya. Den något udda trion av vistelseorter förklarar han själv med att barnvakten, någon gång på 1960-talets mitt, tog fel på Min Skattkammare och Times Världsatlas.