Kissad i ansiktet i Bryssel

Jag står i Bryssel och tittar på en liten gosse som kissar. Och inte nog med det, jag fotograferar honom.

Det regnar och jag börjar nynna på en låt av kultgruppen Torsson som ligger bakom musikaliska milstolpar som ”Det spelades bättre boll”, ”Assar höll ett tal” och ”Klippan centrum”. Fast nu nynnar jag på en helt annan sång, jag nynnar på ”Turistinformation”:

”Jag är en turist, jag vill ha information, jag har letat länge efter en känd attraktion”.

Regnet tilltar. Pojkstatyn, Manneken-Pis, riktar sin stråle mot turisthorden han lockat till det här meningslösa gathörnet i centrala Bryssel. Ansiktsuttrycket är på en gång överlägset, självgott och hånfullt, och jag inser snart att jag är fast i guidebokens våld, jag har inte varit tillräckligt stark att stå emot.

Trots att jag redan i förväg insåg att en urinerande staty är helt ointressant, tänkte jag som så många andra att jag måste se den eftersom det är en sevärdhet.

I ett försök att göra den lilla statyn (den är verkligen liten) en aning spännande har man hittat på olika historier om dess uppkomst.

Därför kan man läsa i turistbroschyrer och guideböcker att den föreställer en pojke som räddade hela Bryssel från att brinna ned genom att kissa på lågorna, eller att statyn är tillverkad av en pappa vars son gått vilse bland stadens gator. När den lilla gossen återfanns stod han och kissade i just det här gathörnet varpå pappan naturligtvis tänkte: ”Jag måste göra en skulptur som förevigar ögonblicket”.

”En medeltida kyrka som har brunnit ner”, sjunger Torsson i mitt huvud. Det är vad turistinformationen tipsar om när sångens berättarjag frågar efter traktens bästa sevärdhet. En upplevelse helt i klass med Manneken-Pis, världens mest överskattade turistattraktion, och det ultimata beviset för att en guidebok kan få en okritisk resenär att vilja se vad som helst.

Men samtidigt som jag säger det, måste jag ge skulpturen cred för sitt svårslagna symbolvärde. För hur ofta har du inte köat, åkt långa bussresor eller gått svettiga promenader för att se något som visar sig vara en överreklamerad axelryckning.

Hur ofta har du inte stått framför ett gotiskt kryssvalv eller en barockfontän och känt dig grundlurad, hur ofta har det inte känts som om en självgod turistinstitution kissar dig rakt i ansiktet.

I Bryssel är det mer än en känsla.

Per Johnsson

Per är frilansjournalist, författare och delägare i reportagebyrån Respress. Han reser helst till städer, men längtar ändå alltid till en tropisk strand.

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den