Från backpacker
till flashpacker

Våra sätt att resa förändras snabbare än någonsin. Globalisering, teknikutveckling och en allt större resvana gör att gamla mönster bryts och beteenden förändras. Det har blivit dags att säga hej till flashpackern.

Charterresandet slog igenom på allvar i Sverige på 1960-talet, efter att premiärturen till Mallorca gick 1955.

Charterrevolutionen innebar att 70- och 80-talisterna blev de första generationerna i mänsklighetens historia som började resa med flyg redan i barn- eller ungdomsåren.

Ganska stort, eller hur?

I dag börjar vi se konsekvenserna av vad det innebar att ha hela världen för fötterna redan när du gick i ett par 23:or.

Femåringen som fick följa med mamma och pappa till Gran Canaria, ville naturligtvis göra något annat när hon eller han själv blev vuxen. Utveckling är mänsklighetens främsta karaktärsdrag, på alla plan. Hur vi reser är inget undantag. Tvärtom.

Nästa steg i flygresandets utveckling kom när den första backpackern hängde på sig en sliten ryggsäck och beställde en flerstoppsbiljett på den lokala resebyrån.

Plötsligt började självständiga resenärer strunta i charterns paketlöften och planera resor på egen hand, till mer exotiska destinationer än Pepes Bodega och Bamseklubb. Men det gjordes – och görs fortfarande – med ett extremt budgettänkande som rättesnöre. Jakten går efter tokbilliga flygbiljetter och snålboende på vandrarhem eller enkla hotell.

I dag talas det allt oftare om att en ny generation är på väg att ta över – utvecklingen inom resandet har tagit nästa steg.

Flashpackern har landat. Eller lyft, snarare.

Exakt vad som definierar en flashpacker beror lite på vem du frågar. Men gemensamma drag är att en flashpacker har samma nyfikenhet och upptäckarlust som en traditionell backpacker, men väljer att äta och sova betydligt bättre. Gärna ryggsäck – fast en snygg nyinköpt med logga på – och ett fyrstjärnigt hotell, om ni förstår.

Ett annat karaktärsdrag är att flashpackern känner sig som en världsmedborgare och trivs lika bra i Kuala Lumpur eller Pnom Penh som hemma i Gävle. Nationalitet blir mindre viktig och flashpackern drömmer ofta om att få bo utomlands en längre tid. Fem veckors semester räcker liksom inte långt när du försöker leva som en världsmedborgare.

Ett tredje drag som utmärker flashpackern är en hög nivå av tekniskt kunnande. Information om resor söks på internet, vilket gör att guideböcker på papper och traditionella resetidningar blir allt mer ointressanta. Den bärbara datorn, telefonen och iPoden hänger ju självklart med på resan. Vad ska du göra med en pappersguide tryckt ifjol när den färskaste informationen finns på nätet? Och nätet finns där du är.

Jag har rest mycket, ibland till ganska udda platser, men aldrig gillat tanken på en sovsal i ett vandrarhem. Å andra sidan nöjer jag mig inte heller med att bara packa rullväskan och åka på en veckas Mallischarter varje år.

Jag har varit någon slags mittemellanfreak. Levt i en identitetsmässig reselimbo medan jag surfat trådlöst och nöjt sippat kaffe på ett Starbucks långt, långt hemifrån.

När jag läste om flashpackers första gången, i slutet av förra året, var det som att hitta hem.

Och att komma hem kan vara ganska skönt ibland. Även om borta ofta är väldigt, väldigt bra.

Oavsett om du är en tvättäkta flashpacker, en dammig backpacker eller faktiskt tycker att en chartervecka per år är fullt tillräckligt, så är du varmt välkommen till BortaBra.se.

Hos oss kommer alla reseintresserade att få sitt. Men flashpackern får lite mer.