För några veckor sedan gick Fritidsresor och TUI Fly Nordic ut med ett pressmeddelande om att hela deras flygplansflotta nu är utrustad med “grön” vingspetsteknologi i form av winglets.
”Nya flygplansvingar ger mindre utsläpp än en moped”, stod det i rubriken.
"TUIfly Nordics totala koldioxidutsläpp ligger redan innan wingletsmonteringen på ett snitt om 65,8 gram per flugen passagerarkilometer till de populäraste resmålen. Det kan jämföras med utsläppen från en moped med tvåtaktsmotor som har ett utsläpp om 107 gram koldioxid per personkilometer", skriver man vidare.
Uttalandet låter förstås uppseendeväckande. Men varken imponerande
eller relevant i mina öron. Jag skulle inte överväga att ta moppen på
semestern till varken Barcelona, Bangkok eller ens Bromölla, dels av
miljöskäl, men även av andra mer uppenbara och praktiska sådana.
Jag håller visserligen med Svenska Dagbladets bloggare Per Johnsson som i samband med pressreleasen skrev att alla steg mot grönare flygindustri är bra steg
och jag använde nästan exakt de orden i samband med att planen premiärvisades i våras.
Men det här steget är faktiskt för litet. Vad vi behöver är ett
flygbränsle som verkligen är grönt. Riktigt bränslesnåla plan. Och
framför allt, en ändrad inställning till resande, där vi alla tar
ansvar för de utsläpp vi ger upphov till, exempelvis genom att dra ned
på koldioxidutsläpp i andra delar av livsstil. (Att dra ner på
köttätande och shopping är två effektiva vis.)
Steget känns också lite sent. Vingspetstekniken går ut på att vingarna
förses med en konstruktion, till exempel plattor eller uppåtvikta
vingspetsar, som jämnar ut det inducerade motståndet. När
luftmotståndet på detta vis blir mindre går bränsleförbrukningen ner
med ca 5-10 procent.
Winglets är ingen ny uppfinning, utan har funnits på marknaden sedan
slutet av 90-talet och skulle ha kunna varit en självklarhet på
betydligt fler flygplan för länge sedan.
(Foto: Flickr/doblonaut)
