Jag har just sett "Green – den sista orangutangen" på SVT Play, en fransk film som på dramatiskt, nästan poetiskt, vis skildrar hur skogsavverkning i Indonesien får förödande konsekvenser för orangutangerna och de många andra av djungelns invånare som brukade leva här.
Djungeln var deras hem långt innan människan satte sin fot här. När den nu i rasande fart huggs ner eller eldas upp ner finns inga möjligheter till överlevnad kvar.
Filmen följer orangutanghonan Green som lever i djungeln med sin unge, medan skogsavverkningen kryper allt närmare. Bilderna från en stillsam tillvaro bland trädtopparna varvas med intensiva klipp från
industrierna som hotar deras existens; pappersbruken,
palmoljefabrikerna och tillverkningen av varor av ädelträ.
När Green kravlar i gyttjan, helt utmärglad och svag, i jakt på den sista grönskan i ett ändlöst skövlat landskap mår jag illa.
Ja, filmen är magstark. Inget lyckligt slut. Ett sådant är det upp till oss att åstadkomma.
Men se den ändå. Och om du, liksom jag, känner dig frustrerad när
eftertexterna – en lång tacklista till banker, företag och politiker som gör skogsskövlingen möjlig – rullar, så kan du fundera över att göra något av följande:
• Gynna turismprojekt och andra satsningar som går ut på att göra bevarad regnskog mer värdefull än skövlad sådan. Orangutan Foundation International tar exempelvis emot volontärer under sommarmånaderna. Man kan även bli "fosterförälder" till en liten unge genom att skicka ekonomisk support.
• Fundera över om du vill gynna pappersprodukter som inte är ursprungs- eller miljömärkta, produkter som innehåller palmolja eller består av ädelträ.
• Se till att fler ser filmen och därmed får upp ögonen för en problematik vi verkar vilja blunda inför.
