I maj testade Fritidsresor ett helt nytt grepp. Endagscharter.
Du reser tidigt på morgonen och åker hem igen samma kväll. Det hundratal biljetter till Rom som släpptes sålde slut på en timme och TravelNews rapporterar att man nu följer upp succén med biljetter över dagen till Neapel tre måndagar i juni.
– Tänk att få säga till sina kollegor: "Igår åt jag lunch i Neapel". Det är en upplevelse som passar oss lite stressade storstadsbor som har ont om tid, säger Marie Malmros från Fritidsresor till Vagabond.
Kampanjen handlar om att fylla plan som annars skulle ha flugit
halvtomma. Vilket förstås är smart. Men för mig representerar det här
konceptet två av de aspekter som jag tycker de mest galna när det gäller
resande idag.
Den första är när resan förminskas till en imagegrej. Något att
visa upp för kollegor, grannar och vänner, sedan vi börjat tröttna på
bilar, mobiler och dyra väskor. Resan blir en manifestation av strävan
efter att vara den där världsvana, urbana 2010-talsikonen. ”Självklart
tar jag min cappucino i Italien om måndagarna, men sen åker jag hem. För
tid för semester, det har jag minsann inte.”
För det är också ett uttryck för att vi allt mer sällan tar oss tid i
våra liv till dagar då vi inte behöver stressa, prestera eller imponera.
Istället ska varje minut maximeras. Och sen ska vi kvickt och lydigt
återvända till jobbet för att tjäna tillräckligt med pengar för att
upprätthålla den här händelsespäckade livsstilen.
I mina öron låter den här typen av resande inte som någon
semester. Mer som ångest.
Bara tanken på att klämma in en hel ”charter” på en endaste dag får
en stressvåg att rusa genom min kropp. I en storstad så fullmatad med
vackra piazzor att strosa över, förföriska gelaterior att smaka sig
igenom och små kvartersbarer att sörpla sin morgoncaffé på, dessutom.
Hu.
Nä, det låter som ett försök leva upp till ett ideal, något som
man tror sig att omgivningen förväntar sig av en. För min del vill jag
att resandet ska handla om mer än så och helst motiveras av viljan att
upptäcka, se och lära sig något. Och för att hinna det behöver jag
definitivt ha mer än en dag på mig.
Ett icke-grönt och ganska dyrt (även om biljetten fås för under 1000
kronor t/r) måndagsnöje är det också.
Ni fattar. Det här är ju inget för mig. Hur känner du?
(Foto: Flickr/c2rules)
