Italienska Valtournenche:

Smak för det goda åket

Snösäkert, storslaget, högt och gott. Varför inte avsluta vinterns skidsäsong i Valtournenche, den lilla doldisen i italienska Alperna.

– Det där är åsnekorv, säger Bernhard och skär några skivor bakom disken i den lilla butiken som dignar av delikatesser.

– Och prova den här, Fontinaost, den har tillverkats här i dalen sedan 1200-talet. Den är som godast när den görs i maj, då har korna gott om vildblommor att äta. Smaka! Sådan har ni väl inte i Sverige?

Att vi kommer från Sverige är Bernhard inte ensam om att ha koll på i den lilla byn Valtournenche. Ingen skidåkare sticker ut, men varje främling är en gäst i den här mysiga hålan som ligger inklämd mellan några av Alpernas mäktigaste toppar och flashigaste skidorter i den autonoma regionen Aostadalen i Italiens nordvästra hörn.

Italienska och franska

Här går morgonpromenaden till Carla i bageriet i smala gränder mellan bastanta trähus. Vilse den första dagen, men redan dag två är vägen mellan hotellet och Carlas färska bröd och ljuvliga croissanter upptrampad.

Carla konverserar lika ledigt på italienska som på franska, och tillhör därmed den stora del av invånarna i Aostadalen som är tvåspråkig. Valtournenche är en italiensk by men namnet ska uttalas med fransk accent - ”Valtornansch” - och grannbyn, den betydligt mer kända Cervinia, heter Breuil-Cervinia på vägskyltarna – franska och italienska på en gång. Så är det i Aostadalen.

Termometern visar åtta minusgrader och solen skiner lovande när vi konstaterar att vi precis lyckats missa skidbussen, trots att den åker fram och tillbaka genom byn var tjugonde minut.

Storslaget och mäktigt

Vänta är inget alternativ för våra nio- och tolvåriga medresenärer, varför vi väljer att pjäxvandra genom byn till den nybyggda äggliften som tar oss vidare upp på vidderna. Där tar nya liftar vid och snart står vi 3 000 meter över havet. Över oss fortsätter liftsystemen in i vad som känns som oändligheten.

Man söker efter unika ord men landar ändå i klyschor som storslaget, mäktigt och vykortsvackert. I Valtournenchesystemets långa blå och röda pister är man vissa dagar förvånansvärt ensam.

Det är uppenbart att byn inte är lika hipp som sina grannar. Och det är också uppenbart att det här skidsystemet trots sina vidsträckta nedfarter, är litet i alpmått mätt.

Enormt liftsystem

Valtournenche är bra som bas för alla som söker skön skidåkning i kombination med ett värdigt lugn.

Men det som lyfter området till svåröverträffade höjder är att det är sammanbyggt med både Cervinia och schweiziska Zermatt. Det ger ett av världens största liftsystem. Inom räckhåll finns 35 mil preparerade pister, 59 liftar, 132 nedfarter och Europas högst belägna snow park på 2 800 meters höjd.

Barnen låter sig dock inte imponeras av alla siffror. Det är ju själva åken som räknas, och en och annan chokladbit i liften upp.

Tobleroneberget på riktigt

Men när ”berget till vänster” tycks växa sig allt större och mäktigare ju högre upp vi kommer, och när det visar sig att detta är självaste Matterhorn vars välkända silhuett inspirerat till formen på den Tobleronechoklad de tuggar i sig, då talar vi om information som värderas högt.

– Pasta carbonara, Señora? Goolash for you, Sir? Tiramisú, sí?!

Mat och dryck är inget man skojar bort här. På flera av backrestaurangerna väntar bord med vita linnedukar och bredvid dem oklanderligt klädda hovmästare som serverar flerrätters med både ett och två glas vitt eller rött. Det är skön kontrast till alla mössfrisyrer, klumpiga pjäxor och svettiga superställ.

Pasta och höjdmeter

Vi väljer en något folkligare servering. Doften av vitlök är påtaglig, de omsorgsfullt tillagade pastarätterna serveras i rejäla portioner och parmesanen skopas upp ur en stor hink. Benen är trötta, solen värmer. Kaffet efter maten är en stark espresso.

Det handlar mycket om höjdmeter i Valtournenche-Cervinia-Zermatt. Valtournenche ligger 1 500 meter över havet, Cervinia är Italiens högst belägna skidort (2 050 meter över havet) och kabinbanan Matterhorn Express i Zermatt tar oss upp på det vackra Klein Matterhornmassivet 3 825 meter över havet.

Trots att massivet bjuder på riktigt bra nedfarter, inte minst för den som uppskattar stora carvingsvängar, kan man inte göra annat än att stanna kvar här uppe en lång stund. Vi tittar ut över 40 snöklädda 4 000-meterstoppar. Det måste vara rekord i Alperna.

Skrytbackar i Plateau Rosa

Vill man ännu högre upp, är det den tunna luften på Plateau Rosa i Cervinia som gäller. Här startar skidåkningen 3 899 meter över havet och här pågår skidåkningen året runt.

Vid Plateau Rosa startar också en av områdets skrytbackar, en 18 kilometer lång välpistad historia som varierar mellan röd och blå, och som ringlar sig hela vägen hem till Valtournenche.

Det ger en höjdskillnad på över 2 000 meter, i ett enda åk. Det känns i både låren och skallen.

Inget röj efter skidåkningen

Onsdag i Valtournenche, dagen då byns största mataffär aldrig öppnar. Inte ens under högsäsong. Här anstränger man sig inte i onödan för att imponera på turisterna.

Samtidigt som kreditkorten smälter i Zermatt, råder en stillsam tystnad i Valtournenche. Detta är inte stället för den som söker pjäxdans och röjig afterski. Klockan är nio på kvällen och huvudgatan ligger öde.

Barstolarna på pizzeria Big Ben, en av två i byn, har för länge sedan gett upp hoppet om fler gäster. För byns drygt 2 000 invånare väntar en helt vanlig torsdag i morgon.

TEXT & FOTO
Kicki Lind/Respress

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den