Mode, musslor och mångfald

Trendiga Antwerpen

Tvåa i Belgien. Etta i världen. För mode och diamanter. Följ med till Europas trendrättaste stad och punkten där Sydeuropa möter Nordeuropa.

Hjärtat av det leriga låglandet mellan Amsterdam och Paris har plötsligt och kanske lite oväntat blivit hett och inne.

Antwerpens mode är skarpt som Milanos. Skyltfönstren fylls av rymdraketssilvriga boots och smörbollsfluffiga kreationer, medan grannbutiker radar upp slokande kristallkronor och romantiska emaljbadkar.

Sedan tidigare är stan dessutom världsledande centrum för den yttersta symbolen för lyx och rikedom: diamanter. Järnvägsstation rymmer till exempel fler juvelerare än snabbmatställen.

Störst i Europa

Nu har i och för sig Antwerpen långt ifrån alltid täljt guld med nål, tråd och diamantslip. Så länge floden Schelde legat öppen för sjöfart har stan varit stor och stark. Men när fienden blockerat dess mynning, ner mot Nordsjön till, åtta mil åt nordväst, har den krympt och blivit orkeslös.

Antwerpen är stort som Göteborg och hamnen tvåa i Europa. För ett halvt årtusende sedan var stan faktiskt kontinentens största norr om Alperna, och världens viktigaste finans- och handelscentrum.  Liksom ett Zürich, Manchester och Florens i ett. Med stark textilindustri och rikt kulturliv toppat av konstnärer som Rubens och Van Dyck.

Guldåldern möter lika mäktig än idag. Får snudd på nackspärr då jag försöker greppa groteskt stora 1500-talskatedralen Onze Lieve Vrouwe-Kerk, vars 123 meter höga spira liksom ur Gulliverperspektiv betraktar innerstans hav av hukande snedtak.

Musslor och vin

Floden Schelde ger helgedomen en smula utrymme att andas fritt. I övrigt är den medeltida kärnan klaustrofobiskt tät med ett gytter av tegelväggar och brasserier vars griffeltavlor ger dagspriset på musslor i vin.

Väljer att gå vilse i detta tilltalande virrvarr och låter de vindlande gränderna bära mig vart de vill. Ofta mot tända lyktor och ett glas jenever eller friska ölet, De Koninck, som kommer härifrån den stad som sägs vara pub- och bartätast i världen.

Utanför den historiska kärnan byter Antwerpen kostym. Blir större och stöddigare. Här finns Boerentoren som är Europas äldsta skyskrapa och breda paradgatan Meir med buktande barockfasader och förgyllda ornament. Men också halvsunkiga miljöer och naken spårvagnsräls.

Som Milano och Paris

Allt växlar fort och gör så på nytt. Gatorna Lombardenvest och Nationalestraat har på något årtionde förvandlat Antwerpen till ett varumärke i klass med Milano och Paris.

Metamorfosen startade 1986. Då rusade en serie unga, talangfulla modeskapare ut från Antwerpens Fine Arts Academy och erövrade omvärlden under etiketten Antwerpen six. Kultförklarade namn som Dries Van Noten, Ann Demeulemeester, Walter Van Beirendonck med flera har sina butiker i kvarteren kring ModeNaties modeakademi och museum.

Känslan av mötesplats är stark. Inte bara när det gäller design. Just i Antwerpen når Nordeuropa Sydeuropa i ett sympatiskt germanskt-latinskt huller om buller. Frukosten står dukad med croissanter och brötchen. Öl och vin dricks från samma bord. Och språken är många.

Indisk film och turkisk meze

Receptionisten till mitt hotell sitter djupt försjunken i en bok av Stieg Larsson. Inte den belgiska som är tryckt i Bryssel, på franska. Utan den holländska utgåvan, som bäst går hem här i det flamländska Antwerpen.

På andra håll är mångfalden utomeuropeisk. I stadsdelen Borgerhaut möter marockanska halalslakterier, indiska videobutiker och turkiska mezes. Och på andra sidan den väldiga Centraalstation väntar det judiska Jootsewijk. 

Även stans smaker hoppar friskt. Med munkbryggt trappistöl, musslor i vin, fyrkantiga våfflor och handgjorda chokladpraliner som saknar jämförelse och bara är gudomligt perfekta.

Mångfalden hotas

Men långt ifrån alla är inbjudna till festen. Eller nöjda med utbudet. Vid ett lokalval fick det främlingsfientliga Vlaams Belang 33 procent av rösterna efter löfte om att bromsa invandringen. Detta i en stad vars gamla medeltida börs bär inskriptionen ”öppen för köpmän av alla nationer”.

Vandrar en kväll genom det väldiga hamnområdet, längs gator och kajer som bär namn som Mexico, Montevideo, Sibirien, Madras och Riga, då en fiatstor småbil stannar och chauffören ber mig hoppa in.

Ali, inflyttad från pakistanska Peshawar, erbjuder mig skjuts tillbaka mot centrum. Tillsammans far vi mot en nattöppen pub som ser ut som hamnhak brukar göra i gamla filmer.

”Folket är bra”

Kraftiga män med vinröd hy och runda uttrycksslösa ansikten dricker sin öl under tystnad tills det är dags att beställa en ny öl av den uppseendeväckande späda servitrisen som ser ut att vara högst tretton år fyllda.

Över en kopp kaffe berättar Ali hur han kom hit. Gifte sig med en flamländsk kvinna, köpte hus och bildade familj.
– Folket här är bra, säger Ali.

För ett tag sedan åkte han buss och talade urdu med sin bänkgranne, då en äldre herre vände sig rasande mot dem och skrek: i vårt land talar vi vårt språk! Då hade en belgisk dam, lite längre fram i bussen, skrikit tillbaka mot den propert klädde mannen:”världen är större än du! Detta är Antwerpen och stan tillhör alla!”

TEXT & FOTO (om inte annat anges)

Mikael Persson/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den