Samos – den gröna ön

När stora delar av Medelhavsvärlden ger upp inför solens obarmhärtiga strålar och blir torra och färglösa, går Samos sin egen väg. Ön eskalerar i gröna pinjeskogar, kastanjer, cypresser och olivlundar. Det är lätt att förstå varför Samos kallas den gröna ön.

Samos är lite annorlunda. Visst finns här turister och badorter som på andra grekiska öar, visst kan många kypare även här yttra en och annan fras på svenska och visst steker solen lika het över berg och stränder på Samos som den gör över alla andra Medelhavsöar.

Ändå är Samos annorlunda. För när allt fler turistorter gömmer sig bakom swimmingpooler, parasoller och menyer på svenska, är det grekiska vardagslivet aldrig långt borta på Samos.

Pinjeskogar och olivlundar

Och när stora delar av Medelhavsvärlden ger upp inför solens obarmhärtiga strålar och blir torra och uppgivet färglösa, går Samos sin egen väg och eskalerar i gröna pinjeskogar, kastanjer, cypresser och olivlundar. Det är lätt att förstå varför Samos kallas den gröna ön.

Landsvägen löper längs norra Samos kust med Medelhavet som rullar in på ena sidan och bergsmassiven som reser sig på den andra.

Svänger av vid skylten som säger Manolates och fortsätter på en betydligt mindre väg som slingrar sig från det gassande solskenet in den dunkla skuggan. Stannar och kliver ur. Hör hur vatten porlar och fåglar sjunger, ser hur cypresser, örter, vinstockar och sötkastanjer tycks växa medan jag tittar på dem.

Jag är i den klorofyllstinna Näktergalsdalen där klorofyllen fyller lungorna så att man blir alldeles vimmelkantig vid varje inandning.

"Hit måste du åka"

Vägen fortsätter genom den fuktiga grönskan, ut i solen igen. Där tar den sig med hjälp av tvära serpentinsvängar allt närmare bergsbyn Manolates.

Det var biluthyraren i Votsalakia på Samos sydöstra kust som gjorde en stor ring på den nyinköpta bilkartan. ”Hit måste du åka”, sa han. Förutom Manolates markerade han ytterligare en handfull platser som han menade att jag ”absolut måste se”: byn Kokkari, stranden Psili Ammos, vattenfallet vid Potami, Heraiontemplet och fiskebyn Ireon.

Väl medveten om att hans tips var identiska med dem som charterarrangörernas guider berättar om på sina välkomstmöten vecka efter vecka, och att ringarna på kartan därför sannolikt visade vägen till några av öns mest välbesökta platser, tog jag den lilla vägen ut ur Votsalakia, och körde över bergen till Samos norra kust.

Manolates hänger på kullarna

Manolates är således ingen okänd liten by. Det är inte hit du ska åka om du vill slippa andra turister, det är inte hit du ska åka om du vill se hur folk lever i en typisk genuin bergsby. För trots att byn ligger utanför det som borde vara Samos allfarsvägar, så letar sig många turister i hyrbil hit. Läget är en av förklaringarna.

Manolates hänger på kullarna högt i bergen, 380 meter över havet. Från byn är vyn över Medelhavet och Samos kuperade landskap oslagbar. Och trots att det mest är turister som flanerar i de trånga gränderna mellan de grekiskt vita stenhusen, och trots att antalet restauranger och chica gallerior per capita ligger klart över det grekiska snittet, så finns det ändå något äkta över byn med sina hundra invånare och sin lilla men livaktiga hantverkskoloni.

För Manolates ligger ju där den alltid har legat, husen ser ut som de alltid har gjort och utsikten är lika fantastisk idag som när den första turisten satte sin fot på den ojämna kullerstenen.

Samos stad lever sitt eget liv

Äter en enkel lunch på en taverna mitt i byn och skymtar konturerna av Turkiet långt där borta på andra sidan det blå havet, och på betydligt närmare håll, alldeles nedanför berget, ser jag hur landsvägen följer den veckade kustlinjen mot Samos största stad.

Samos stad. Plötsligt efter en kurva dyker öhuvudstaden upp där nedanför, längst in i viken. Hamnen är livligt trafikerad av övärldens färjor, och bebyggelsen klättrar från vattnet en bra bit upp på berget.

Samos stad är en stad som lever sitt eget liv oavsett turismen. Inte minst i de byggnadsminnesmärkta gamla delarna, Ano Vahty, där de smala gränderna letar sig fram som bångstyriga skogsstigar. Kvarterkrogens träkolsgrill nära kyrkan Ayia Matrona fräser och luktar gott, katter smyger runt knutarna när jag slår mig ner på en vinglig kaféstol och betraktar vardagslivet över en kopp kaffe.

Vägen från Samos stad till Pythagorio på andra sidan ön är först en enda lång krumbuktande uppförsbacke, sedan en något kortare nedförslutning. Inte så långt geografiskt, men ändå en bilresa till en helt annan värld - från grekisk vardag i Vathy till en ort där det mesta kretsar kring turism.

Pythagoras flyttade

Så var det inte på 600-talet f Kr då tyrannen Polykrates härskade härifrån och ön var bas för flera av den tidens mest kända intellektuella, såsom astronomen Aristarchus, filosofen Epikuros och förstås matematikern Pythagoras som givit stan sitt namn. När han klurade ut sin Pythagoras sats hade han dock flyttat till Italien.

Trots att Pythagorio är Samos viktigaste chartercentrum så tillåts inte turismen diktera villkoren helt och hållet. Visst möter du många skandinaver med badhanddukar runt midjan och flip flops på fötterna när du vandrar nedför huvudgatan, och visst är flertalet butiker anpassade efter turisternas behov, men Pythagorio har ändå lyckats behålla sin gamla själ. Hotellen, restaurangerna och barerna är fortfarande småskaliga, kullerstensgatorna ojämna och bostadshusen gulliga med sina järnbalkonger och färgglada blommor.

Någon mil utanför Pythagorio, på Samos sydöstra spets, ligger öns näst bästa strand – den populära, långgrunda och folktäta sandstranden Psili Ammos - som betyder den gyllene sanden.

Samma namn - annan strand

Förvillade nog heter den allra bästa stranden också Psili Ammos, men den ligger i andra änden av Samos några timmars bilresa härifrån. Några kilometer utanför Votsalakia, bland berg och gröna kullar, öppnar sig en grund bukt med en lång gyllene sandstrand. Lägger mig på rygg och svävar viktlös i det salta vattnet.

Det är kväll och stranden ligger öde. Vinden prasslar i träden, vågorna skvalpar. Annars är det tyst. I Votsalakia börjar huvudgatan fyllas av flanerande barnfamiljer. Kyparna slipar på sina väl inövade svenska, danska och norska fraser. Votsalakia är en vanlig liten turistort.

Psili Ammos strax utanför är en annorlunda strand. Annorlunda för att den saknar solstolar, parasoller och närliggande hotell. Annorlunda för att den ramas in av prunkande grönska.

TEXT&FOTO (om inte annat anges)

Per Johnsson/Respress

Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den