|
Amalfi – charmigt lugn
|
|||
|
|
|
Fakta / Amalfi
RESA HIT
|
Resan börjar oväntat med citroner. Från Neapel har vi sicksackat oss långsamt upp på berget och sedan vänt nedåt mot havet, genom branta serpentinsvängar. Mot Amalfi.
Mitt i en storslalomkurva, där halva bilen tycks hänga utanför asfalten, lyser den gröna sluttningen mittemot av knallgula prickar. Som ljusdioder i en regnskog.
- Citroner, förklarar chauffören när han ser vår förvåning. Amalfikusten har världens bästa citroner. Våra citroner är så söta och goda att man kan äta dem som frukt. Mycket bättre än de på Sicilien, säger han med en lätt fnysning och knycker med huvudet söderut, mot de sicilianska citronskojarna.
Vykortsutsikt från hotellet
Under den spektakulärt sceniska färden ned mot Amalfi upprepas fruktskådespelet i varje liten dalgång. Där vi inte ser himmel, hav och branta klippor, ser vi lundar med gröngula citronträd, ibland täckta med tunt svart nät för att skydda citronblommorna mot regn.
Något enstaka apelsinträd skymtar också, men apelsiner är en större grej borta i Sorrento, tydligen.
Hotellrummets terrass visar sig bjuda på rena vykortsutsikten över Amalfi stad. Rosa, vita och gula stenhus klättrar på berget. Nedanför, i stenpirens skydd, ror en fiskare hem sin eka från den uppankrade båten. Allt är förvånansvärt stilla.
Efter allt som skrivits och sagts om Amalfikusten de senaste åren, fanns en oro över att turismen skulle ha tagit över. Att reseupplevelsen skulle få sig en törn av amerikanska kryssningsgrupper, inkastare och matfotografier utanför restaurangerna.
Hjärtat i behåll
Men Amalfi visar sig ha hjärtat i behåll. Vilket är tur, eftersom området blir allt mer populärt bland bröllopspar från hela världen, även från Sverige. Hit kommer både smekmånadsgäster och de som väljer att viga sig här.
Sent på kvällen, på restaurang Lo Smeraldino vid strandpromenaden. Vi är övermätta av antipasti, pizza och pasta, när kyparen bjuder på limoncello, den typiska italienska digestivon – en citronlikör som dricks för matsmältningen. Och för att den smakar fantastiskt. Åtminstone i Italien. Av någon anledning fungerar den inte lika bra vid köksbordet hemma.
Eftersom vi börjat inse att citroner är för Amalfi vad cigarrer är för Kuba och choklad för Schweiz, frågar vi om limoncellon är lokalt tillverkad.
- Lokalt? Det är husets egen, såklart, säger kyparen. Med samma lilla fnysning som chauffören tidigare.
Så klart. I citronernas rike duger bara det egna receptet.
Vardagsliv på piazzan
Sakta korsar vi huvudgatan och strosar in i staden som mest känns som en liten by, med lagom slitna stenhus, trånga, dunkla gränder och små torg med uteserveringar. Att Amalfi har 6 000 invånare känns svårt att tro.
På piazza duomo, det stora torget vid foten av den mäktiga katedralens breda trappa, drar Amalfis vardagsliv förbi.
Vespaförare kryssar med pizzakartonger i handen, grånade herrar med käpp drar fiskehistorier och skryter om citronodlingar som nu gått i arv till barnen, en polisman dricker vatten ur fontänen och – ett brudpar fotograferas på katedralens trappsteg.
Ett brudpar klockan elva på kvällen? Vi häpnar. Kontinentala vanor, visst. Men det här är väl att ta i.
Ett par dagar senare får vi förklaringen, av en amalfibo. Italienare som gifter sig lägger stor vikt vid bilddokumentationen, både innan, under och efter bröllopet. Och att fotografera sig vid katedralen i Amalfi är populärt – även om vigseln skedde på en annan plats. Det vi såg var förmodligen en fotosession inför ett stundande bröllop.
Flest turister i Positano
Amalfikusten sträcker sig från Sorrento i väster till Salerno i öster. Även om staden Amalfi fått skänka sitt namn åt kustremsan, är Positano den största turistorten. De läckra stadsbilder du sett från Amalfikusten är sannolikta tagna här.
Och varför inte. Positano bjuder på en finare strand än Amalfi, på ännu mer dramatiskt bergsklättrande byggnader och en katedral vars torn smälter perfekt in i vykortsmotiven.
Men staden bjuder också på fler turister och högre priser. Att äta längs strandpromenaden i Amalfi är inte billigt, men på restaurangerna vid stranden i Positano får du lägga ytterligare 30-40 procent på notan.
Positano är perfekt för en dagsutflykt med lokalbuss. Samma gäller för Ravello som tronar högt uppe på berget, ovanför Amalfi. Biljetterna köper du i en tobaksaffär eller kiosk, det finns en precis vid busstationen i Amalfi, aldrig på bussen.
Espresso i Ravello
När bussen trotsat stigningen, hårnålskurvorna och ett par vägarbeten och når Ravello, tumlar vi ut och möts av öppen rymd. Långt, långt nedanför rullar Medelhavets vågor in mot grovkorniga stränder och klippor. Åt andra hållet breder mossgröna terassodlingar ut sig över morska berg.
Luften är klar, nästan sval.
Vi upptäcker Ravellos små stengator, trotsar svindelkänslorna på nya luftiga utsiktsplatser i olika väderstreck och faller till sist för kaffedofterna från piazzans serveringar - och för skådespelet på torget.
Pensionerade amerikaner i grupp kryssar fram och tillbaka bakom unga italienskor som bär färgglada paraplyer trots en regnfri himmel.
Golfparaplyer i varningsfärger tycks vara nytt mode i guidebranschen. Eller så är de bara lättare att upptäcka än de ordinarie flaggorna-på-pinnar, för skumögda sjuttioplussare. Vad vet vi?
Vackra och charmiga
Vad vi med säkerhet vet är att den beskrivning vi på förhand fått av Amalfikustens centralorter stämmer till punkt och pricka.
Positano och Ravello har blivit turistfavoriter och stora charterbussar trängs på infartsparkeringarna. Men de båda små städerna är vackra, tveklöst charmiga och väl värda ett besök.
Amalfi är lite lugnare, med färre turister och betydligt fler italienare.
Men citronerna är precis lika goda överallt.
TEXT&FOTO
Göran Ingman
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Relaterade artiklar |

