|
340 mil kust och nästan inga svenskarVietnam: myllrande Hanoi
|
|||
|
|
|
Fakta / Vietnam
RESA HIT
RESA RUNT
ÄTA & DRICKA
PRISNIVÅ
Södra Vietnam är bäst i december-april. I norra Vietnam regnar det som minst maj-oktober. Vietnam har en blodig historia som kännetecknas av krig – mot Kina, Frankrike och USA – och en beundransvärd vägran att låta sig kuvas. Det lär ha fallit fler bomber under Vietnamkriget – mot USA – än under hela andra världskriget. Även Nord- och Sydvietnam har varit i luven på varandra. Det amerikanska handelsembargot mot Vietnam upphörde så sent som 1994, och sedan dess har ekonomin blivit allt starkare.
|
Mörkret faller över Vietnams huvudstad Hanoi och i affärskvarteren blänker neonskyltarna i kapp. Kommersen är intensiv och pågår i princip dygnet runt.
– Jag ska bli pappa! berättar Phong och erkänner att han är nervös.
– Jag köper allt som jag kan komma på att vi kanske behöver. Det finns ju hur mycket bebisprylar som helst!
Det finns en hel del andra prylar också. Faktum är att Vietnams ekonomiska tillväxt bara de senaste tio åren har varit en av de snabbaste i världen. Köpkraften i städerna är stor, utbudet är enormt och handeln med utlandet ökar stadigt. Vietnameserna kan konsten och älskar att göra affärer.
Aldrig upplevt krig
På sitt sätt representerar Phong två tredjedelar av Vietnams befolkning; Han är under 35 år och mer intresserad av det senaste teknikutbudet än av att låta sig nedslås av sitt lands blodiga historia. Något krig har han aldrig upplevt.
Att närmare 400 000 svenskar reser till grannlandet Thailand varje år, medan bara knappt 23 000 reser till Vietnam är möjligen ett tecken på att Vietnam fortfarande förknippas med krig. Med 340 mil kust är det knappast någon vild gissning att intresset för Sydostasiens nya stjärna kommer att öka.
Hanoi är en skön blandning av pampigt breda boulevarder och franska koloniala byggnader från 1920-talet, snirkliga kinesiska pagoder och respektingivande monument i kolossalformat. Det myllrande folklivet och den hysteriska trafiken förtar möjligen lite av pampigheten, men det höjer stämningen flera grader.
Vårrullar och techno
Fortfarande vallfärdar människor från hela landet till frihetskämpens Ho Chi Minhs väldiga mausoleum i marmor, samtidigt som doften av rykande färska vårrullar blandas med dunkande technorytmer från Berlin.
Rusningstrafiken är ett öronbedövande myller där tiotusentals motorcyklar väller fram längs de breda boulevarderna och de smala gränderna. Som nyanländ besökare känns bara tanken på att korsa gatan fullständigt omöjlig. Men det går. Med mod och en teknik som går ut på att man beslutsamt smyger fram med myrsteg tar man sig över och igenom armadan av motorcyklar som tutar oavbrutet och elegant väjer för fotgängare utan att bromsa eller blinka.
Tidigt om morgonen är Hanoi betydligt mer stillsamt, trots att många av stadens invånare tidigt är i rörelse.
Tai chi vid Huan Kiem
Runt sjön Huan Kiem som ligger i hjärtat av stans äldre delar joggas det i allt från elit- till promenadtakt medan ett gäng äldre kvinnor utövar tai chi; de böjer, sträcker och tänjer sina kroppar i takt till det skrålande ljudet från en liten musikspelare som står placerad i trottoarkanten.
Hanois gamla kvarter är ett virrvarr av gator och gränder som aldrig sover. Bland doftmoln av stenkolsgrillad fisk och kött och berg av ris, vårrullar och färska grönsaker serveras frukost, lunch och middag längs trottoarerna, medan en strid ström av motorcyklar smattrar förbi.
Kvarteren har anor från 1400-talet då olika handelsskrån slog sig ned här, vart och ett på sin egen gata. Fortfarande märker man direkt när man befinner sig på ”Skogatan”, ”Örtmedicinsgatan” och ”Silkesgatan”.
I Ha Long Bay finns lugnet
Marknaden är högljudd och lågmäld på samma gång, med varor som krälar, kryper, kväker och sprattlar medan försäljare och kunder ivrigt diskuterar, ropar och tutar. Inflytandet från Kina, både fruktad och beundrad granne i norr, är påtagligt.
Tre timmars bussresa österut från Hanoi vilar lugnet. Här ligger det världsarvsmärkta Halong Bay. Denna skärgård med drygt 2 000 öar i sandsten som ståtligt och hemlighetsfullt reser sig ur havet, är ett av Vietnams mest kända besöksmål.
Både lugnet och mystiken förstärks av de grå molnen som allt som oftast smyger över och mellan öarna. Ha Long Bay är trolskt och dramatiskt, som hämtat ur en film, vilket flera regissörer förstås redan tagit fasta på.
Djonker och hjulångare
I filmen ”Tomorrow Never Dies” jagar James Bond skurkar i denna spektakulära labyrint av öar. Delar av den franska, Oscarsbelönade filmen ”Indochine” är också inspelad här.
Utbudet av olika båtturer i Ha Long Bay, med eller utan övernattning ombord, är stort. Båtarna är allt från gamla hjulångare till djonker i kinesisk stil med vackert rundade segel. Ombord finns matsal, bar och bekväma hytter och förutom stillsamma stunder på däck kan man fördriva tiden med såväl massage som matlagningskurser och ett pass tai chi.
Det är behagligt. Och väldigt vackert. Men naturen, hur storslagen den än är, får ett märkligt artificiellt skimmer när den visas upp enligt ett program som bygger på att vi invaderar området på våra djonker som i konvoj stävar runt och mellan öarna.
Med blandade känslor och en drink i handen kan man förundras över att några öar är bebodda, och begrunda att det är ljusår mellan tillvaron för passagerarna på däck och för de kvinnor och barn som från små båtar med aktersnurror ivrigt försöker få oss att köpa chokladkex och snäckskalssouvenirer.
Grönklädda berg
I en majestätisk vik går vi iland, omgivna av höga, grönklädda berg som reser sig ur havet. Mystiken tätnar.
Varje båt hyser inte mer än tjugotalet passagerare, men sammanlagt är vi en ansenlig skara som i tät karavan vandrar på stigen som slingrar sig uppför berget.
Det är bitvis brant men leden är vältrampad och utsikten magnifik. Medan de stora besöksskarorna skyndar vidare infinner sig på nytt känslan av något hemlighetsfullt.
Den känslan växer sig starkare när vårt fartyg ankrat för natten i en egen vik, där tystnaden råder och öarna runt omkring förvandlas till skuggor, som av levande väsen, och senare försvinner helt i ett mjukt mörker.
TEXT & FOTO
Kicki Lind/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Relaterade artiklar |


