|
På två hjul från Khao San Road till Wat Arun
|
|||
|
|
|
Fakta / Bangkok
CYKLA I BANGKOK |
Med tanke på att Bangkok är en tiomiljonersstad, att trafiken är ett inferno, och temperaturen sällan under trettiostrecket så borde detta vara vansinne.
– Håll dig efter mig, hoppa av cykeln då jag hoppar av och led den om jag gör det, okej?
Arne Wilhelmsson 48 år, från Borås ska guida på cykel genom Thailands huvudstad.
Förbi Grand Palace
På med hjälmen och de första tramptagen går vid Khao San Road i området Banglamphu där många av ryggsäcksresenärerna bor.
I långsam takt rullar vi genom lummiga gränder och ut på trottoaren till den breda gata som dundrar förbi stadens huvudattraktion, Grand Palace. Det snirkliga palatstaket och guldtornen glimmar i solen.
Innanför finns Smaragdbuddhan, som folk från hela Thailand - och världen - vallfärdar för att se. Stor i sin kraft, men bara 66 cm hög och 48 cm bred. Huggen ur ett enda stycke av jade.
Som en skolklass på led
Strax intill finns Buddha i betydligt större storlek: 15 meter hög och 46 meter lång. Den vilande Guldbuddhan ligger utsträckt i templet Wat Pho. Vi glider förbi, håller oss fortfarande på trottoarerna och som en skolklass på led bakom Arne.
Han tittar nästan mer bakåt än framåt för att se att vi är med. Stannar om någon vill fotografera. Vidare runt den färgsprakande blomstermarkanden där orkidéer väller ut på trottoaren som stora buskar, genom grönsaksmarknaden med mango och ananas i stora högar.
Detta är Bangkok. Liksom gnistrande skyskrapor, luftkonditionerade shoppingkomplex och däremellan små trähus med bakgårdar som viskande hemligheter.
Explosion av upplevelser
Bangkok är Asiens New York, en explosion i upplevelser och en stad att uppehålla sig i länge länge. Medan det nya är lätt att upptäcka är det gamla snudd på omöjligt.
En cykeltur som denna skulle vara hälsovådlig att gå. Hettan lamslår de flesta, och det borde vara vansinne att cykla. Men det är riktigt behagligt. Bangkok är platt och fartvinden fläktar, det är bara när man stannar som svetten rinner längs ryggen.
Arne började studera thai redan i Sverige, har alltid haft en kärlek till Thailand, och flyttade hit för fem år sedan.
– Flytta har jag nog inte riktigt gjort, jag har bott här halvårsvis, säger Arne med inte så lite ödmjukhet i tilltalet. Jag är fortfarande skriven i Sverige, åtminstone ett tag till. Jag har gift mig med en thailändska och vill vara här på riktigt nu.
Finns mycket att se
Att ta turister på cykel ”till andra sidan” är en kärleksförklaring till staden.
– Det finns ju så mycket att se bortom Grand Palace som jag vill visa, säger han och sätter sig på cykeln igen.
Nu bär det av över floden Chao Phraya där ännu ett tempel dallrar i värmen: Wat Arun, morgonrodnadens tempel. 104 meter storartad byggnadskonst sträcker sig mot azurblå himmel.
Wat Arun är ett av Bangkoks allra vackraste byggnadsverk. Templet ligger vid Chao Phrayas strand och ingår i stort sett på alla båtrundturer på floden. Men som cykleresenär kan vi snabbt och smidigt besöka kvarteren runtomkring, och lätt besöka gränder där ingen turist satt sin fot.
Bananplantager och klonger
Nu möter vi de riktigt gamla delarna. Så här såg Bangkok ut förr, smala gator, ibland inte bredare än någon meter. Vi cyklar in mellan små trähus och ut i bananplantager, inramade i ett labyrintsystem av klonger (kanaler) där folk bor i hus på pålar.
Arne visar på sin egna handritade kartor. Han vet vad han gör, hemma i Sverige jobbade han på Posten med att lägga upp turer för brevbärare. Några så detaljerade kartor som Arne har gjort, finns inte på de här områdena.
Att ta sig hit som turist på egen hand är för krångligt för att ens komma på tanken.
En av de riktigt stora sevärdheterna i Bangkok är den stora flytande markanden en bit utanför staden. Men Arne vet var de lokala flytande marknaderna hålls, här slipper man trängas, priserna är dessutom betydligt lägre.
Lunch för några kronor
Arne stannar för att köpa vatten i en litet skjul, inte större än en telefonkiosk.
- Borta vid templet där turisterna är kostar vattenflaskorna säkert flera kronor. Här kostar de inte ens en, säger han och halsar ur den immiga flaskan.
Lunchstopp någon timme senare vid en osande kolgrill alldeles intill vattnet. Det doftar ingefära och Arne frågar på sjungande thai vad de lagar. På små plasttallrikar serveras rykande heta nudlar med fläsk och grönsaker och muggar fylls med iste. Notan går på några kronor.
I långsam fart går turen sedan vidare, under tvättstreck, bland skällande hundar och vinkande barn, genom orkidéodlingar och till ännu några skimrande tempel.
TEXT&FOTO (om inte annat anges)
Bodil Sjöström/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Relaterade artiklar |


