Inga bilar, inget buller - bara sköna bad

Gili är Balis lugna granne

Giliöarna slappar i havet mellan Bali och Lombok. På de tre öarna går tiden sakta och stress är ett okänt begrepp. Följ med till ett stillsamt paradis.

På Giliöarna finns varken bilar eller motorcyklar utan istället möter mig en häst och vagn när jag anländer från fastlandet. Det gungar till betänkligt när jag hoppar in i hästekipaget men snart rullar vi fram på strandpromenaden och jag kommer helskinnad fram till den lilla resorten några minuter senare.

– Jag gillar Gili för den avslappnade stämningen och de flesta som kommer hit stannar längre än de planerat, fastslår Ted som varit här i sex veckor och ska stanna lika länge till.

Han är i 70-årsåldern, helt flintskallig och bär en djup solbränna som vittnar om mycket tid i solen. Han skrattar och berättar att han kallar sig Långtidsresenär. Första gången han kom till Giliöarna var för två år sedan då han skulle hälsa på en god vän. Sedan den dagen reser han bara tillbaka till England för att träffa sina döttrar.

Öster om Bali

Giliöarna ligger öster om Bali, nära ön Lombok. Bali har länge varit Indonesiens turistmagnet men Giliöarna har också haft trogna besökare.

Ryggsäcksresenärerna hittade hit tidigt och i mitten av 90-talet öppnade den första resorten - med saltvattenpool eftersom det finns begränsat med färskvatten på ön. Nu finns ett antal små boutiquehotell men det är främst avsaknaden av de stora hotellkedjorna som gör Giliöarna gemytliga.

Gili Trawangan kallas ibland för partyön. Epitetet är en smula överdrivet och kan liknas vid att kalla Borås stadshotell för Café Opera. Trawangan har några restauranger och en handfull barer som turas om att ha öppet sent men de täcker bara några hundra meter av ön.

Nästan tomma stränder

Längs resten av strandpromenaden ligger enkla restauranger, bungalower till uthyrning och några internetcaféer. På öns andra sida blir det glesare; några enstaka bungalower, andra som aldrig byggts klart och ödemark som verkar inmutad i väntan på rätt tillfälle att bygga.

Stränderna är nästan tomma och en rödfärgad sol lyser bakom den perfekta konen av Balis högsta och heligaste vulkan, Mt Agung.   

Jag lämnar strandpromenaden för att besöka öns lilla by. En kvinna på cykel stannar till när hon ser mig. Hon presenterar sig som Noni och ägare av en frisersalong på det lilla torget. Vi går hem till hennes kusin Rosi, som är byns matematiklärare.

”Vi är vänner”

– För tio år sedan fanns 500 familjer på ön, i dag är vi 700. Människor kommer hit från Flores, Lombok och till och med från Java för att söka jobb. Men människorna på Gili och turisterna är vänner, säger Rosi och håller ihop sina händer som tecken på vänskap.

Jag får en mango när jag lämnar Rosis hus för att vandra vidare genom byn. Husen ligger tätt inpå varandra och nära den smala gångstigen. Några pojkar leker med glaskulor. En kvinna diskar. Jag fortsätter förbi den lokala järnhandeln med kabelrullar på golvet och duschhandtag och skruvmejslar i ett sofistikerat hängsystem. 

Nästa morgon hyr jag en båt som körs av två unga killar. Båda bär solglasögon och båda har en cigarett nonchalant hängande i mungipan. Vi styr mot ön Gili Meno där stranden är brännande het trots att klockan inte slagit nio.

Tiden står stilla på Gili Meno

En kvinna slappar på en brits och frågar halvhjärtat om jag behöver bostad över natten. Några enkla fiskebåtar skumpar i det klara vattnet och på stranden ligger en ensam kvinna med hår ner till midjan. Om livet på den största ön Gili Trawangan går i sakta mak och utan stress, så står tiden i det närmaste still på Gili Meno.

Det enda som avbryter lugnet är Gili Meno Turtle Sanctuary, som räddar sköldpaddsägg från att hamna i fel händer. Efter åtta månader är sköldpaddorna redo att släppas ut i havet.

– Man kan se att de är redo när de klarar att vara länge under vattnet. Mindre sköldpaddor hämtar luft ofta och därmed blir de ett lätt byte för fiender, säger Rudi som tar hand om dem.

70 kronor för en sköldpadda

Jag låter Rudi välja ut en av de största, han sätter ner den nära vattenbrynet. Den första vågen slår omkull den lilla krabaten men när nästa våg kommer är den beredd och simmar med vågen ut. Det kostar mig 70 kronor att släppa iväg den, det är välspenderade pengar.

Tillbaka på Gili Trawangan konstaterar jag nästa dag att morgonen är öns bästa tid. Då badar havet i ett mjukt solljus och de enda vakna turisterna är de som förbereder dagens dyk.

Med 17 000 öar och som inofficiell världsmästare i marin mångfald är Indonesien ett eldorado för dykare och Giliöarna är speciellt populära för de som vill gå en kurs.

– Dykningen har inte alltid varit bra här eftersom reven förstörts av dynamitfiske och El Nino. Men för några år sedan startade dykskolorna Gili Eco Trust för att skydda och bygga upp reven, berättar Peter Boyton som lämnat Danmark för att arbeta på dykskolan Blue Marlin. 

Dagens första dyktur

– Först placerade vi ut konstgjorda rev där det nu skapats egna ecosamhällen med nya koraller och fiskar. Nästa månad ska vi placera ut konstgjorda barriärrev i ett försök att återskapa de delar av stränderna som eroderat, fortsätter Peter.

Dykbåten ger sig iväg för dagens första tur men det dröjer ytterligare några timmar innan ön vaknar till liv. Det mesta är fortfarande lugnt och stilla. Några båtar anländer till ön, några nya besökare går i land med ryggsäckar över axlarna.

Chansen är stor att de kommer stanna längre än planerat, precis som Långtidsresenären Ted.

TEXT&FOTO
Eva Atterlöv Frisell/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den