– Ser du lejonen? undrar Joe

Masai Mara: safari på
Kenyas viltrika savann

Kenyanska viltreservatet Masai Mara möter som ett Noaks Ark utan hav och reling. Lejonen finns här. Liksom savannens zebror och tusentals gaseller. Följ med på klassisk safari och närkontakt med elefant, flodhäst och gepard.

Över savannens horisont reser sig giraffer som rutiga fyrtorn. Gaseller och zebror virvlar upp damm. Och armadan av elefanter sätter sig i rörelse och försvinner ut över de till synes ändlösa gräsvidderna som fjärran, mörka prickar, samtidigt som en papperssvalelätt gycklarörn glider fram över akaciorna.

Känslan är överväldigande. Tapeten framför mig består av levande djur. Breda, svarta ränder, hovar och spända muskler, rovfågelvingar och böjda horn.

Plötsligt, efter mil efter mil av landsvägsbyar och torra slätter, rullar safarifordonen in mot Masai Mara, på gränsen mellan Kenya och Tanzania. Reservatet tillhör jordklotets rikaste.

Lätt att se djuren

Mängden djur imponerar. Till skillnad från i Amazonas och Asiens regnskogar, är det nästan oförskämt lätt att uppleva viltet här. Man ser alltid något. Oftast mycket. Framåt sensommaren fylls parken på av uppemot miljonen stora däggdjur, främst gnu och gaseller som vandrar hit från tanzaniska Serengeti, till regnfriskt gräs och bibliskt gröna betesmarker.

När detta skrivs är det maj, men ändå tillräckligt mycket vilt för att djurlivet bokstavligt ska nå ända till tröskeln av lodgen Mara Simba.

Utanför sovrummet sitter en azurskimrande skogskungsfiskare med knallröd näbb och spjuveraktig uppsyn. Frukostens korianderfyllda omelett äts med blicken riktad mot vattenhålets krokodiler. Och på kvällen, då middagen serveras samtidigt som flodhästarnas ögon glimmar som rubiner i mörkret, får mitt bord snabb påhälsning av en sockertörstig genett; en fläckig och långsvansad krabat som påminner om den felande länken mellan leopard och skogsmård.

Safari betyder resa

Safari betyder resa på swahili. Och även om detta är en luxuös och tillrättalagd färd i turisttappning, befinner vi oss ofta i rörelse.

Kenya är ungefär stort som Sverige plus rejäla bitar av Baltikum. Ett land som omfattar Mombasakust och den Indiska oceanens mjuka sandstränder, slocknade vulkaner, högslätt och såväl grön som urban djungel.

Nästan alla safariresor börjar bland huvudstaden Nairobis hotellskrapor. Så även min. Färden mot parker och savann betyder många timmars landsvägskuskande. Tid som bjuder på små titthål mot kenyansk vardag: anonyma småstäder med verkstäder i vägkanten, kaffeplantager, rullande, gröna höjder och kärror och dragdjur uppställda inför något vattenhål. En landskapslunk som titt som tätt bjuder på dramatiska överraskningar.

Flamingos, bufflar, babianer

Vid förkastningssänkan Rift Valley är det precis som om Afrika sprucket upp som en byxsöm. Långt, långt där nere i kontinentens inre finns kratersjön Nakuru med rosa moln av hundratusentals flamingos, stillsamt betande noshörningar, bufflar och babianer.

Fast inget slår Masai Mara, landets viltrikaste savann. Dagarna där följer ett givet schema: Väckning. Frukost. Och så någon timmes game drive, som det kallas då man i minibuss, med öppet tak, far ut över vidderna för att spana efter vilt.

Chauffören Joe står för de flesta upptäckterna, och registrerar med fenomenal uppmärksamhet varje grässtrå som böjs på ett onaturligt sätt.
– Ser du lejonen? undrar Joe.
– Bara buskar och gräs, svarar jag.

Slappa som ett lejon

Men någon minut senare står vi parkerade inför djurens konung.
– En ung hanne med några honor, viskar Joe.

Inga andra djur kan ta slappandet till sådan förfining. De sträcker på sig, kisar med ögonen, vänder och vrider på tassar och testar slöandets möjligheter med njutbar kreativitet.
Mitt på dagen är det för varmt att jaga. Så bättre att ta det lugnt. Vi gör det samma och rullar tillbaka mot skugga på lodgen.

Eftermiddagen följer nya hjulspår. Gaseller och zebror finns som vanligt på plats. Men också långbenta sekreterarfåglar, krontranor, buskbockar och rödsvartflammiga topis som påminner om ett hopkok av flera sorters antiloper.

Fotografera är enkelt

Vi kommer nästan alltid extremt nära in på djuren, som sällan verkar ta någon notis om bilen.

Det är lätt att fotografera. Och alltid spännande. Som då Joe bara gett sig tusan på att vi ska få en skymt av gepard, och sakta låter safaribussen kryssa mellan spridda akacior och gräsbevuxna kullar i jakt på sitt personliga favoritdjur.

Något är helt klart på gång. För plötsligt är luften full av gamar. Vi ser vädrande hyenor med typiskt lunkande gång. Sjakaler som travar undflyende. Just då skriker Joe triumfatoriskt:
– Där! Där!
– Under akacians tak!

Starka upplevelser

Tre geparder dåsar i skuggans stillhet.

Känner hur min hud liksom knottrar sig. Hur ett starkt lyckorus fyller hela kroppen.

Jorden är trots allt fortfarande en fantastisk plats, rolig och vacker. Och få upplevelser är så starka som mötet med vilda djur och natur i balans.

Här i Kenya inträffar sådana ögonblick ganska ofta. I alla fall i Masai Mara.

TEXT & FOTO
Mikael Persson/Respress
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den